I Sverige talar man svenska, sa moderatledaren Ulf Kristersson i sitt jultal. Det borde i sig inte vara ett särskilt kontroversiellt uttalande. Även om miljöpartiets Gustav Fridolin genast gjorde ett tappert försök att misstolka Kristersson.
Svenska är huvudspråket i Sverige och talas av de flesta som bor här. Inga konstigheter där. Men i sammanhanget invandring och integration blir frågan mer laddad. I själva verket hade Kristersson tre punkter på samma tema. I Sverige arbetar man. I Sverige talar man svenska. Och i Sverige gäller svenska lagar.
Ledande politiker från olika håll tävlar nu om att vara bäst på integration. Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson gick nyligen ut och föreslog att kommunernas samhällsorientering för nyanlända ska fokusera mer på svenska normer och värderingar.
Det går att se integrationsfrågan ur två perspektiv. Det ena är vad som gäller för dem som kommer hit. Vilka skyldigheter har de? Svensk politik har ofta varit destruktivt omhändertagande, där människor under många år kunnat leva på bidrag utan några större incitament att skaffa ett arbete. Om politiken är utformad så att människor ska försörja sig själva kommer de ha anledning att både lära sig svenska och att hitta jobb. Men det andra perspektivet är vad som gäller för oss som redan bor här. Sverige har blivit ett invandrarland i paritet med andra internationellt kända exempel. Andelen utrikes födda är högre än den varit i ett klassiskt invandrarland som USA.
Det bör få konsekvenser för politiken. Vi har satt upp höga trösklar kring arbetsmarknaden, som gör det svårt att hitta jobb för den som inte är infödd och har en svensk utbildning. Men även språket blir ett hinder för integration.
Varför ska man i varje läge kunna svenska? När det hävdas att även städpersonal måste kunna svenska för att de ska läsa på rengöringsförpackningarna har språkkraven blivit väl höga. Invandrarländer som Storbritannien, Kanada, Australien och USA har en fördel eftersom engelska är ett världsspråk.
Men Sverige är ett av de tre länder i världen där kunskaperna i engelska som andra språk är högst. Man kan oftast klara sig alldeles utmärkt utan svenska. I själva verket byter gärna svenskar över till engelska när man hör någon prata med en liten brytning. Men så fort människor ska arbeta blir plötsligt svenska nödvändigt. Visst är det bra om människor lär sig språket där de bor. Men ställer vi för höga krav på svenskkunskaper blir det ett hinder för integration. Istället för tvärtom.