I debatten om förslaget att stänga nattis i Kiruna är det märkligt nog ett perspektiv som saknas: Barnens. Hur påverkas barnens trygghet och identitet av att slussas mellan olika barnomsorgsinrättningar?
De föräldar som arbetar på natten får ju svårt att ta hand om barnen på dagen, då nattarbetarna sover. Det innebär att barnen som övernattar på förskolan på morgonen ofta flyttas vidare till den ordinarie pedagogiska förskoleverksamheten, utan att knappt träffa sina föräldrar.
Dygnet runt-barnomsorg är inte gratis för Kiruna kommun och skattebetalarna. På grund av maxtaxan finns det heller ingen möjlighet till ökad avgiftsfinansiering.
Någonstans måste gränsen för det offentligas åtagande dras. Tillhör en verksamhet som håller barnen borta från sin hemmiljö under längre perioder verkligen välfärdens kärna?