Naturen har skapat barnets behov till mamman

Politik2007-09-28 01:45
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.
DET HAR VARIT populärt med att debattera demokratin. Att hänvisa till demokratiska beslut har "döljt " många tokigheter. För ingenting som är beslutat demokratiskt kan vara fel. Samtidigt som ingen kan definiera vad demokrati är i det politiska spelet. Möjligen att vi har ett demokratiskt val vart fjärde år. Men sen, hur fungerar då det demokratiska spelet mellan valen?Men nu är det populärt med jämställdhetsdebatter, som vinglar hit och dit beroende vilket syfte debattören har. Senast läste jag en artikel i Kuriren den 17 september av Siv Holma (v) Bakslag för jämställdheten, som ser jämställdhetsproblemet som enbart ett problem mellan män och kvinnor. Men vi har också jämställdhetsproblem mellan kvinnor och kvinnor, mellan män och män, för att inte förglömma jämställdheten mellan barn och vuxna. Som om dessa exempel vore nog, det finns många fler jämställdhetsområden i vårt samhälle.Viktigaste frågan
I Holmas artikel kan man tolka som att för att lösa jämställdheten mellan män och kvinnor, så "skuffar" man undan barnen till kommunala institutioner, för att de vuxna ska kunna
"förverkliga sig själva." Det är
något som vi människor gör tvärt emot vad naturen har byggt in i flockdjurens beteenden. Men liksom på många
andra områden, till exempel miljösidan, så tror vi människor att vi kan "trotsa" naturens lagar utan att skapa komplikationer för oss själva. Att mamma, pappa och barn trivs och känner trygghet inom familjen, är ett av de mest grundläggande beteenden vi lever för och
viktigaste jämställdhetsfrågan. Men hela tiden är det barnens förhållanden som förändras
efter de vuxnas behov. Så är det med den jämställdheten, men som göms undan i debatten.Alla (s)ka in i kollektivet
Att vårdnadsbidraget skulle
undergräva den kommunala förskolan, är en dålig matematik. Mindre barn i barnomsorgen ger färre anställda och lägre kostnader för skattebetalarna. Det blir pengar över till vårdnadsbidraget och barnets trygghet i familjen ökar.Men i sann socialistisk anda så ska alla in i kollektivet. Alltså alla ska ha sina barn i den kollektiva barnomsorgen, oavsett om man vill det eller ej. Men om man hellre själv tar ansvar för sitt barn genom att låta barnet vara hemma efter eget önskemål, var är då jämställdheten? Den som arbetar i familjen betalar skatt till den kommunala barnpassningen men får ingenting tillbaka om barnet är
hemma. Var är solidariteten?Naturen har skapat
En studie visar att första 1-1,5 åren kan ingen ersätta mammans roll i barnets trygghetsuppbyggnad. Pappan kan säkert ta hand om sitt barn, men
naturen har skapat barnets behov till mamman. Allt annat är till det sämre och kan ge komplikationer längre fram i livet. Att det finns ungdomsproblem i vårt samhälle vet ju alla, sen kan man ju undra hur mycket som ligger bakom otrygghet i barndomen och i familjen? Men det är andra lagar och inte naturlagen som styr vårt
handlande.Bakom Holmas artikel kan man skönja att de som inte
anlitar den kommunala barnomsorgen är "kriminella" och undergräver just den
kommunala barnomsorgen. Varför inte i hemmet ?
Jag håller med om hennes
citat att: "Rätten till barnomsorg är en grundläggande jämställdhetspolitisk- och rättvisefråga." Men min fråga blir då: Måste den då ske i en kommunal institution? Varför inte i hemmet? Man ska väl inte straffas om man har andra värderingar om sitt barns uppväxtmiljö. Var finns då jämställdheten mellan dem som arbetar med andras barn i barnomsorgen och de som arbetar hemma med sina egna barn? Jämställdhet ska inte bara vara något som passar den egna politiska ideologin utan den ska utgå från det naturliga sättet att leva, som vi människor har fått via våra gener, och det är
definitivt inte på det sätt som vi idag lever i vårt samhälle.Jag tror att det bästa för oss människor skulle ha varit att vi hade utgår från oss själva och våra inbyggda egenskaper och behov när vi byggde upp vårt samhälle, i stället för att försöka förändra oss människor att tvingas anpassa oss efter det "utvecklade" samhället som vi idag lever i. Vi fokuserar oss för mycket på vad vi gör och inte på vad vi och våra barn känner.