Vi vet i dag inte hur många människor som uppehåller sig i Sverige trots att de fått avslag på sina asylansökningar, men bedömningar talar om upp till 50 000 personer, ett antal som dessutom väntas öka dramatiskt under de kommande åren.
Moderaterna vill därför öka antalet återvändande bland dem som upphåller sig i landet illegalt, skriver partiledaren Ulf Kristersson och partisekreteraren Gunnar Strömmer på DN Debatt (6/2).
I längden är det naturligtvis ohållbart att asylsökande som fått avslag kan fortsätta en slags halvofficiell skuggtillvaro i Sverige, med både ekonomiska bidrag, fri sjukvård och rätt för barnen att gå i skola.
Dessvärre bidrog den dåvarande alliansregeringen, genom en uppgörelse med Miljöpartiet 2011, till att göra villkoren än generösare för de tusentals personer som sedan dess gått under jorden efter att ha fått avslag på sina asylansökningar.
Regionerna och landstingen är i dag skyldiga att tillhandahålla samma sjukvård till papperslösa barn som till alla andra barn i Sverige. Vuxna som vistas illegalt i landet har, likt asylsökande, rätt till vissa subventionerade vårdinsatser utöver akutsjukvård.
Moderaterna vill dock ändra på det senare, så att vuxna som stannar illegalt i landet endast får rätt till akutsjukvård.
Kommunerna är i dag även skyldiga att tillhandahålla fri skolgång till och med gymnasiet till de barn som stannar kvar trots att de fått avslag på asylansökan.
Barnen kan självklart inte hållas ansvariga för att föräldrarna bryter mot lagen, men fri skolgång bidrar också till att fler och fler illegala invandrare väljer att försätta sina barn i en osäker situation – med föräldrar som gått under jorden med risk att när som helst upptäckas och utvisas.
Välfärdsförmånerna kan därmed såväl lindra som förvärra barnens utsatthet.
Moderaterna vill det fallet att gå tillbaka till de regler som gällde innan överenskommelsen med MP och göra åtagandet frivilligt för kommunerna.
Om barnen till illegala invandrare ska få gå i skolan ska de enskilda kommunerna, som bäst känner de lokala förhållandena, få avgöra från fall till fall, enligt Kristersson och Strömmer.
Moderaterna föreslår dessutom att preskriptionstiden för asylärenden förlängs från fyra år till tio, ”så att man inte kan gå under jorden i några år och sedan söka asyl på nytt”.
Allianspartierna är dessvärre splittrade i frågan. Det borde de inte vara om de på allvar menar att det ska råda ordning och reda i migrationspolitiken, att det ska vara skillnad på ja och nej, och att återvändandet ska öka bland dem som vistas illegalt i Sverige.