Fred på Koreahalvön! Åtminstone har Nord- och Sydkorea, formellt i krig sedan 1953 då man enades om eld upphör, till omvärldens häpnad, undertecknat en förklaring om ”fullständig nedrustning av kärnvapnen på den koreanska halvön” samt ett gemensamt mål om att arbeta aktivt för att skapa ”permanent ”och ”solid” fred.
Ordet fred har ju annars saknats i de notoriskt oberäkneliga kommunistdiktatorernas vokabulär. Men ett halvår efter att den nordkoreanska regimen utnämnde sig själv till kärnvapenmakt är det meningen att ett fredsfördrag ska komma till stånd.
Det viktiga är förstås att se till att överenskommelsen verkligen efterlevs, men även andra betydelsefulla åtgärder för avspänning kommer att vidtas. Exempelvis öppnas en permanent gemensam ”kommunikationsbyrå” i den nordkoreanska staden Kaesong och parterna kommer även att återuppta tillfälliga återföreningar mellan släktingar åtskilda av Koreakriget.
Sammantaget är det historiska steg som nu tagits mitt på jordens skarpaste gräns mellan frihet och tyranni. Men det är fler än Nordkorea och Sydkorea som avgör detta.
Koreakriget brukar i USA kallas det bortglömda kriget. Medan andra världskriget fortfarande finns kvar i de flestas medvetande – inte minst på grund av det stora antalet böcker och filmer i ämnet – och även Vietnamkriget lever vidare i många amerikaners minne, tenderar många att glömma bort Koreakriget.
Många är därför omedvetna om att den USA-ledda FN-styrkan inte bara stred mot koreanska kommunister utan också mot Kina samt indirekt även mot Sovjetunionen, som lade upp invasionsplanerna och försåg nordkoreanerna med stridsvagnar, vapen och stridpiloter. Koreakriget var på det sättet det närmaste kalla krigets huvudantagonister kom en öppen väpnad konflikt.
Även den här gången är Koreakonflikten beroende av andras meverkan. Nu hänger det på att Kina och Ryssland, som hjälpt den Norkorea att undgå omvärldens sanktioner, verkligen sätter press på Pyongyang samt att Donald Trump lever upp till att vara den mästerförhandlare han påstod sig vara under sin valkampanj.
Det är tacksamt att skämta om Nordkorea och diktatorn Kim Jong-uns alla absurda påhitt och provokationer. Men en skämtfigur med förmåga att – kanske med kärnvapen – hota hela nordöstra Asien, med miljontals invånare, är en karaktär världssamfundet klarar sig utan. Sydkorea förtjänar allt stöd landet kan få i sin roll som förhandlingspart i detta utsatta läge.