Under måndagens fullmäktigedebatt i Luleå ropade man från vänsterkanten efter ”höjda statsbidrag” i kommande statsbudgetar. Men nivån på statsbidragen är ju till skillnad från budgetprocessen inte något som kommunfullmäktige har kontroll över.
Oavsett om man tycker att kostnadsutvecklingen i välfärden är försvarbar eller inte, så är det oroande att Luleå kommun har en ekonomi som är pressad och ohållbar.
Vad händer med de kommunala verksamheterna när konjunkturen vänder och skatteintäkterna sjunker? Vad sker i nämnderna när engångsintäkterna från frekventa försäljningar av mark och fastigheter slutar att strömma in? Vilka panikåtgärder väntar om intäkterna från statsbidragen, som kontrolleras på en högre nivå, plötsligt sänks?
Att inte hålla kontroll över kostnaderna så att resurserna räcker till är inte alls positivt för välfärden.