I januari 2017 utlovade den rödgröna regionledningen att vården inom två år skulle bli oberoende av hyrpersonal, bland annat genom ett samarbete med Sveriges kommuner och landsting (SKL). Försöken att minska kostnaden för hyrpersonal har hittills inte gett några som helst resultat inom Region Norrbotten. Tvärt om slogs ett nytt rekord förra året: 300 miljoner för inhyrd personal. Och medan 9 av 21 landsting/regioner minskade sina kostnader det första kvartalet 2018 fortsätter utvecklingen i Norrbotten i motsatt riktning, enligt en färsk rapport från SKL.
I många fall gör hyrpersonalen ett bra jobb. Möjligheten att kunna hyra in läkare och sjuksköterskor för att överbrygga tillfälliga vakanser och arbetstoppar är förstås välkommen. Men det går inte att komma ifrån att kvaliteten och kontinuiteten blir lidande när patienten riskerar att möta nya ansikten vid varje vårdbesök. Eller att hyrläkare och hyrsjuksköterskor kostar skattebetalarna stora summor.
Det är inom länets primärvård som problemen är som allra störst. Mer än hälften av läkartjänsterna inom primärvården är vakanta och fast anställda läkare saknas helt vid tre av regionens hälsocentraler. Hur många norrbottningar känner i dag att de har en husläkare att gå till?
För vissa ger företagens fakturering anledning till vredesutbrott över välfärdsföretagens girighet. Men detta handlar ju i grund och botten inte om bemanningsföretagen eller hyrpersonalen, utan om ett misslyckande för regionens egen verksamhet.
Vem tror att privata vårdföretag löser sina rekryteringsproblem på samma sätt som Region Norrbotten? Då skulle de snart gå i konkurs. Det är regioner och landsting som inte kan gå omkull som är bemanningsföretagens stamkunder. Det är de som har fri dragningsrätt på skattebetalarnas pengar när kassan tryter.
Bristsituationen är ett självförvållat problem som i grund och botten beror på att regionen inte är en tillräckligt attraktiv arbetsgivare. Det handlar inte enbart om lönesättningen, även om lönen är högre i privat sektor. De privatanställda är också friskare och mer nöjda med sin arbetssituation än deras offentliganställda kollegor.
Kostnadsutvecklingen för hyrpersonal är en bekräftelse på regionledningens misslyckande. Nu måste man dra några konsekvenser av detta. Höjer man lönerna – för att kunna anställa nyckelpersonal vid sjukhusen – och lägger ut hälsocentralerna på privata företag – eftersom regionen inte klarar av att driva och bemanna dem – så blir det på sikt ändå billigare och bättre än att förlita sig på inhyrd personal.