Polisen hinner inte utreda brott. ”Under mina tolv år som jag har jobbat så har jag inte varit med om att man har behövt att lägga relationsbrott på hög så här”, säger Emma Berge, som arbetar som åklagare i Växjö till SVT Småland (30/8). Brott i nära relationer som misshandel och överträdelse av kontaktförbud är exempel på brott polisen inte hunnit utreda sedan i april.
Men problemen finns inte bara i Växjö. Brotten får vänta på att utredas i hela landet, så till den grad att domstolarnas arbetsbörda minskat, eftersom polisen inte hinner med. Det handlar främst om bötesmål. Men på vissa orter har resursbristerna lett till att även mer allvarlig brottslighet läggs åt sidan.
Nyligen rapporterade P4 Västmanland om att polisen skriver av 45 procent av alla anmälda brott utan att ens påbörja någon utredning. Trots att man är fler är innan omorganisationen arbetar färre ute på fält och med utredningar, berättar Ralf Andersson, ordförande för polisförbundet i Västmanland.
Polisen har problem. Omorganisationen har tagit både tid och resurser från det vanliga arbetet. En redan skral polis har genom omorganisationen hamnat än längre ifrån var den borde vara. Polisbristen på många platser är påtaglig, den omfattar såväl poliser på fält som utredare. Många poliser har också valt att sluta i samband med omorganisationen.
Det finns gott om fall som visar på hur illa ställt det är med polisnärvaron. Men sällan har det varit så allvarligt så att brott i nära relationer behöver läggas på hög. Det är brott som kräver tidigt agerande från polisen. Eftersom relationsbrott ofta sker utan några vittnen är det viktigt att förhör och skadedokumentation inte behöver vänta. Det finns också en risk för att offret drar tillbaka anmälan om det går för lång tid.
”Man ska ju inte alltid gnälla på resurser men i det här läget så är vi inte tillräckligt [många] för att klara utredningsverksamheten”, säger Ingmar Harrysson, kommissarie och ansvarig för utredningarna gällande brott i nära relation i Växjös område.
Det är bra att poliser tar bladet från munnen. Att inte ha resurser när någon larmar om hjälp, och att inte kunna utreda allvarliga brott är stora brister. Frågan är dock om regeringen vill lyssna på poliskårens larm. Gör den inte det kommer snart förtroendet att vara i botten. För polisen, men också för regeringen.