För Göran Persson gick det sämre under tsunamikatastrofen när så många svenskar dog. Han framstod som ointresserad, tafatt och den socialdemokratiska regeringen tappade all trovärdighet genom sina uttalanden och misstag. Istället blev det kungen som talade in sig i folks hjärta. För regeringen Persson bidrog säker hanteringen av tsunamikatastrofen till att den sedermera förlorade makten.
I dag har vi ett tydligt exempel på brist på ledarskap. Det är hur EU:s ledare hanterar den ekonomiska i allmänhet och Grekland i synnerhet. Dit hör också de politikernas roll och deras inverkan på folket. Det ledarskap som utövas i Grekland, under stark påtryckning från EU, kan bara sammanfattas i ett ord: katastrof!
Forskare som arbetar med politiskt ledarskap har tydligt visat på faktorerna som gör en bra ledare. De har till exempel studerat varför det kan gå jättebra för en kommun, men betydligt sämre för grannkommunen trots att de i praktiken har samma förutsättningar och samma möjligheter.
Nyckeln till framgång handlar om det personliga engagemanget och hur de nätverkar i sin ledarposition. Nätverkar de för mycket uppåt, är lojala med makteliten och sitt partiprogram tappar de förtroende nedåt. Sedan är det givetvis tvärtom, är du för självständig och struntar i den centrala maktapparaten och de politiska riktlinjerna tappar du förtroende uppåt.
Det är väldigt tydligt bland framgångsrika kommuner i Sverige. Kommunalt kan en enskild kommunpolitiker vara kung och ha ett enormt stöd, men ändå vara obekväm för sitt parti.
Stig Henriksson i Fagersta är ett exempel på detta. Vänsterpartiet har under hans ledarskap en stadig egen majoritet i kommunen, men centralt tycker partiledningen att Stig Henriksson är för utmanande som sänker skatter och gör det som är bäst för kommunen istället för att följa partiprogrammet.
EU:s största problem är att folket i medlemsländerna inte känner någon större samhörighet med unionen. EU är ritat i Bryssel och har liten förankring bland folket i medlemsländerna. Visst är vi européer men vi är svenskar och greker i första hand. Under den ekonomiska krisen har EU:s ledarskap tydligt visat upp sina brister.
Statscheferna/EU-kommissionen är endast lojal med unionens politiska program. När de talar om krisen är det mest banker och valutaunionen som ska räddas på bekostnad av enskilda människor och nationer. Kravet för att Grekland ska få ekonomiskt stöd är att politikerna drar ner på välfärden snabbt och försämrar människors vardag.
Resultatet är att Grekland är ett land i spillror, folk gör uppror, självmorden ökar och politikerna har tappat styrförmågan. Det finns en majoritet som hellre ser att landet går i konkurs och lämnar EU.
Demokratin är satt ur spel. Det råder en kortsiktig tyranni byggd på centrala direktiv och kontakten med medborgarna handlar uteslutande om att de ska acceptera villkoren som ledare någon annanstans har satt upp. Krav som handlar om att EU-kommissionen ska rädda sitt eget maktbygge. Det kommer inte att fungera.