Efter många år i socialnämnden och ettrig kritiker av den tidigare alliansen orkade han själv inte ens med två år som ordförande. För en vecka sedan kastade han in handduken, lade benen på ryggen och gav upp efter ett grandiost politiskt magplask.
Kommunalrådet Torbjörn Lidberg (S) tycker att beslutet var väntat. Kanske det. Christer Carlsson har ställt till det så att nämnden gör ett underskott på 25 miljoner i år. Det motsvarar cirka 60 öre extra på skatten! Jag förstår att han satt och grubblade under älgjakten, stirrade djupt in i elden och kom fram till att han inte var vuxen uppgiften utan måste avgå. Det var det klokaste beslutet han fattat som ordförande, låt vara att konkurrensen var klen.
Christer Carlsson har skött uppdraget lika uselt som senaste socialdemokratiska nämndordföranden fram till 2003 som också tappade greppet om verksamheten och orsakade ett lika stort underskott. Bodensarna är värda vassare politiker än dem sossarna vaskar fram.
Och bland dem inkluderar jag förstås i allra högsta grad Torbjörn Lidberg, en sensationell nödlösning när partiet stod helt utan tyngre företrädare! Någon föreslog förresten häromdagen att jag skulle sluta skriva (S) efter Lidbergs namn utan i stället (SOS) vilket skulle vara mer korrekt. Det ligger mycket i det.
Medan jag varit i Spanien några veckor har Kuriren dragit igång kampanjen "Ett Norrbotten för alla". Självklart ska vi visa öppenhet och en positiv attityd mot medmänniskor som tvingats lämna sina hem och länder på grund av krig och förtryck.
Men man får inte heller missa att bara en liten del av flyktingarna får arbete och att Sverige enligt en färsk OECD-rapport tillhör de länder som är sämst på att lösa frågorna om riktiga jobb för dem. Och det beror inte bara på att en del som vi tar emot har för dålig utbildning eller i vissa fall är analfabeter. Det finns raka motsatser också. Häromdagen hörde jag att en kvinna med utländsk pedagogisk utbildning som behärskar sju språk men jobbar som timanställd städerska.
Det går inte att blunda för attityd- och kunskapsproblemen på arbetsmarknaden. Klarar vi inte ut dem blir det varken något Norrbotten eller Sverige för alla.
På onsdag den 5 december har 5 i 12-rörelsen manifestationer runt om i landet. Rörelsen startades av 17-åriga Sara Westin som tillsammans med en kamrat mördades av en flykting 1989. Jag kände henne mycket väl. Hon var nära kamrat till mina barn och kom och gick ständigt i vårt hus. Morden skedde i en tid med stark främlingsfientlighet i Härnösand med bråk och starka motsättningar och korsbränningar som utfördes av personer med Ku Klux Klan-kåpor.
Men i stället för ökade motsättningar skedde en förändring efter morden. Saras pappa Stig Wallin fortsatte hennes kamp mot rasismen och tidigare passiva slöt upp bakom den. 5 i 12 står för sent, men inte för sent. Och det gäller fortfarande - men det har också skett förbättringar!