God jul, alla läsare! Vad tycker ni om julen? Det är min åttaåring Lovisa som tyckte jag skulle fråga er det. Så sa hon också att det vore bra om vi tänkte på dem som inga julklappar får. "Kanske vi kan ge en peng till fattiga barn", sa hon frågande.
Julen är godhetens högtid, kanske är det därför som verkligheten alltid tränger sig på och blir så brutal. Det är också är en obehaglig tid för många. Ensamhet, fylla, fattigdom och depressioner hör också julen till.
Vissa barn får tindra med ögonen och med spänning vänta på tomten medan andra får se sina föräldrar somna i soffan av fylla, kanske bli utslängda på gatan.
Jag har en kompis som är polis, han säger att det är psykiskt tungt att jobba under julen. Det är så mycket elände, så många barn som far illa.
Jag lyssnade på Ring P1 häromdagen. En mycket arg dam ringde in till programmet och svor över alla som sade att det fanns fattiga människor i Sverige. Har de inget jobb får de ju bidrag var hennes slutsats. Samtidigt kunde vi läsa i tidningarna om Anders Johansson med sambo som fått 200 kronor extra av socialkontoret inför julen, men att banken tog hundra kronor för att administrera utbetalningen. Kvar blev alltså en hundralapp.
Jag är frivilligorganisationerna väldigt tacksam. De är i dag de enda som bryr sig om människor som inte har några pengar. De delar ut matkassar, serverar luncher, erbjuder en säng för natten - och så här till jul är det flera som bjuder på julbord.
Staten och politikerna har sagt upp ansvaret för de fattiga. Det är en kategori människor som många inte vill se. Jag tror många helt enkelt skäms för dem. De passar inte in i välfärdslandet Sverige.
I flera år har socialstyrelsen slagit larm om de människor som lever på försörjningsstöd. De har nämligen inte en chans att påverka sin egen vardag. Tjänar de lite extra pengar drar genast socialkontoret ner på bidraget. Lån får man heller inte hjälp med från socialen och det innebär automatiskt att människor hamnar i skuldfällan, hos kronofogden med betalningsanmärkningar. Sedan är de fast, inte betrodda att hyra en lägenhet eller ens köpa en bok på nätet. Socialstyrelsen har också konstaterat att beroendet av försörjningsstöd numera tenderar att gå i arv och att barnen är chanslösa i livet.
Men det pratar inte heller någon politiker om. De talar gärna om trygghet och om rättvisa och solidaritet. Men det är mest tomt snack. De som bäst behöver våra trygghetssystem är de som antingen faller mellan revorna eller också får en "tjänsteman" som likt en fängelsevakt dikterar villkoren för deras vardag.
Det finns fattiga människor i Sverige. Det är bara det att vi inte kan jämföra dessa människor med de fattiga i utvecklingsländer. Vi har helt olika samhällen och olika förutsättningar. Att vara fattig i ett industriland där hela vår existens bygger på det vi kan konsumera är en annan typ av utsatthet.
Medan vissa av oss är med och ser till att julhandeln slår nya rekord, får andra gå till kyrkan och be om en matkasse. De som ber är gamla människor som jobbat hela sitt liv men ändå inte har pengar så det räcker, barnfamiljer, ensamstående, sjuka, utförsäkrade, hemlösa.
Det är människor som du och jag, som av olika anledningar föstes in i "utanförskapet"!