Vad sägs om att bli aktieägare i ett anrikt svenskt industriföretag som växte med 150 procent i fjol, har en lönsamhet som utklassar läkemedelsbolagens och som ruvar på tillgångar värda mer än halva Sveriges BNP? Grattis, det är du redan."
Orden är Andreas Cervenka som är SvD Näringslivs krönikör. Det han åsyftar är våra naturrikedomar malmen och skogen. Sverige tjänar mycket pengar på denna basindustri. 2010 bidrog exporten av skogs- och mineralvaror med 125 miljarder netto till landet. LKAB hade ensamt en omsättning på 28,5 miljarder kronor. Jämfört med föregående år var ökningen 147 procent. Vinsten före skatt var på 12,4 miljarder kronor. Gruvindustrin som burit Sveriges tillväxt sedan 1600-talet växer med rekordfart. LKAB är Europas hemmagruva och konkurrerar ut låglöneländer tack vare den goda kvaliteten på malmen. Precis som bilindustrin är gruvnäringen en hårt konkurrensutsatt bransch. Efterfrågan är stor från länder som nu välfärdsrustar såsom Kina och Indien.
LKAB har lokaliserat nya fyndigheter, så stora att hela Kirunas stadskärna nu flyttas. Ett enormt projekt, kostsamt förstås men ändå väl värt pengarna. 1,5 miljarder ton malm ligger och väntar och värdet uppskattas till 1.800 miljarder kronor. Gigantiska belopp, så stora att vi inte ens begriper hur mycket pengar det rör sig om.
Men det är inte bara LKAB som förstått värdet av malmen. Prospekteringsföretag från hela världen är i Sverige och letar fyndigheter. Lönsamt blir det! Det har Göran Persson sett till.
Dagens minerallagstiftning tillkom i juli 1992. Dåvarande regeringen ville uppmuntra utländsk prospektering för att skapa jobb inom gruvindustrin. Det är dyrt att prospektera och starta en gruva och därför beslutade regeringen att i praktiken ge bort naturtillgångarna. Som genom ett trollslag försvann äganderätten. Staten tog på sig skogspatronernas gamla roll och reade ut fyndigheterna till de företag som ville starta en gruva. En markägare i dag kan mot sin vilja tvingas att lämna ifrån sig sin mark till mineralprospektering och gruvbrytning. Ersättning har staten bestämt till 1,5 promille av det beräknade värdet av mängden brutet och uppfordrat koncessionsmineral under året. Staten tar 0,5 promille av det beräknade värdet. Ska vi skratta eller gråta?
Nu missunnar jag inte Pajala eller Malå eller Lycksele drömmen om jobb och bättre framtidsutsikter. Men med tanke på att LKAB finner det värt att flytta stora delar av Kiruna och Gällivare borde vi i Sverige ta tillvara på våra egna naturtillgångar. Vi sneglar gärna avundsjukt på Norge och deras oljetillgångar, vi lyfter fram deras oljefonder som kommer hela befolkningen till del. Själva sitter vi bokstavligen på en guldgruva, men vi ger bort folkets naturtillgångar till vem som helst i världen som är intresserad av att ge oss några hundra jobb under si så där 15 år. Jag tycker det är snudd på landsförräderi!
Jag kräver att regeringen omedelbart sätter till en utredning om hur naturtillgångarna på bästa sätt ska hanteras. Givetvis krävs en översyn av minerallagen!
När Sverige först av alla i EU avreglerade elmarknaden utnämnde tyskarna oss till "de dumma svenskarna"! Det är många som instämmer i det i dag när de ser hur oansvarigt svenska regeringar köpslår med tillgångar som är bristvaror på världsmarknaden.