Är personnumret viktigare än kompetensen? Ibland undrar man när det gäller politiker. Företagsledare i högre ålder hyllas och blir ibland smått idoldyrkade, men i den politiska hönsgården ska tydligen helst vara nykläckta kycklingar från MUF, LUF, CUF eller SSU.
Ändå jobbar allt flera av oss längre än till 65 år och många riktigt taggade fortsätter till en bra bit över 70 år. Även politiker, men då ifrågasätts de - även om de kanske är som allra bäst just då!
I Boden har Moderaternas Johan Johansson lite överraskande hoppat av som gruppledare. Tidigare kommunalrådet Olle Lindström, 76 år, tar därför över fram till valet. Samtidigt får han väsentligt yngre Daniel Rönnbäck som vice gruppledare. Tanken är att matcha fram honom inför valet 2014. Det kan bli ett spännande team.
Rutinerade och populäre Olle Lindström är förstås inte Socialdemokraternas och kommunalrådet Torbjörn Lidbergs drömmotståndare. I de senaste valen gjorde han ju rejäla inbrytningar i deras väljarkår kommunalt. Det talades om en "Olle-effekt" när moderaterna fick 2.000 fler röster kommunalt än i riksdagsvalet. För sossarna var motsvarande siffror i Boden ett minus på 1.600 röster kommunalt!
Lidberg lär säkert få det svettigt framöver. Olle Lindström har ju efter åtta år som kommunalråd greppet om det mesta medan Lidberg oftast försöker klämma livet ur en blöt tvål. Sedan hjälper det nog inte om sekonden Janne Bäcklund jobbar 160 procent för att hjälpa honom att hantera den ...
Häromveckan var jag hos chefredaktören Helge Gustafzon, 78, som äger Lysekilsposten. En riktig friskus som sitter i landets vackraste tidningshus, den Laurinska representationsvillan intill Gullmarsfjorden med utsikt mot TV-ön Saltö. Ett exteriört slottsliknande palats i tegel och bohusgranit. I den gamla festsalen står tryckpressen ...
Jag tror inte att någon anställd funderar över hans ålder. Inte han själv heller.
Helge Gustafzon är på hugget och just nu indragen i en livlig diskussion med regeringen om presstödet. Både statsministern och kulturministern och andra aktörer ska övertygas om hur illa konstruerat det är. Han hotar och vädjar.
För mig förklarar han att vill minska upplagan så att ett visst presstöd blir kvar. Men det är svårt. Han har höjt prenumerationspriset rejält, "men de fortsätter ändå att abonnera". Nu funderar han på att sluta sälja lösnummer för att "skrämma bort" läsare, har han skrivit till kulturministern.
Han saknar inte idéer och känner för djärva grepp.
Det visar förstås hur bakvänt det är med presstödet när man måste jaga bort läsare för att kunna fortsätta ge ut tidningen. Men Gustafzon är inte den som ger sig. När Pressens lånefond inte trodde på tidningen så beställde han själv en ny offsetpress från USA och köpte fastigheten året därpå. Och Lysekilsposten är fortfarande 40 år senare landets enda riktiga eftermiddagstidning. Man får med nyheter fram till klockan två!
I Sydeuropa vore ingen förvånad över Helge Gustafzon. Men i Sverige fokuseras mycket på ålder och mindre på kraft, erfarenhet och kompetens.
Jag minns när någon på jobbet satte en stegräknare på kommunalrådet Olle Lindström. Han åker helst inte hiss, men gick 9 kilometer på en dag ... Det klarar inte alla kycklingar!