Stämningen i de fina salongerna är förstås dämpad, för att inte säga oerhört nervös, innan poliserna stormar in för att lägga beslag på bokföringspärmar och annat för att utreda vilka som kan ha gjort sig skyldiga till brott.
Senaste polisanmälan står landstinget bakom och kräver tillbaka 1,2 miljoner av SSU.
Skandalen påverkar naturligtvis hela den nomineringsprocess inför valet 2014 som snart inleds. Luckorna i golvet efter ansvariga som försvinner i ett förtvivlat försök att rädda partiet kommer att föra tankarna till hur julkalendrar ser ut på finaldagen julaftonen. Alternativet är ju att väljarna står för utrensningarna på valdagen.
Ungtupparna i SSU har levt hejvilt gott på skattebetalarna sedan de fått snilleblixten att hitta på kurser och deltagare för att felaktigt få stora allmänna bidrag i miljonklassen. Blanketter har glatt fyllts i och förvandlats till rena sedelbuntarna. 94 procent av de påstådda kurserna har aldrig genomförts som uppgivet! Bara ynka sex procent håller måttet.
Det här sättet att tillverka pengar under glada kvällar har tydligen gått i arv när man har bytt ansvariga rätt flitigt. En speciell bidragskultur har utvecklats och är inget enstaka påhitt av någon enskild fifflare. Men den har fått politiska konsekvenser och naturligtvis gynnat Socialdemokraterna som haft extra resurser till ombudsmän, valsatsningar och annat.
SSU-ansvariga och medlemmar som direkt eller indirekt skott sig på fusket senaste tio åren tillhör ju den nya generationen socialdemokratiska politiker som partiet nu satsar på som framtidens kommunalråd och ansvariga politiker.
Den överslätande attityd som en del tänkare inom partiet försöker försvara eller bagatellisera fusket med är beklaglig. För att inte tala försöket att sätta hjälteglorior på dem inom SSU i dag som inte vill fortsätta fusket utan reagerat mot bedrägerierna. De har ju bara gjort sin plikt, visat större ärlighet än företrädare men absolut inte utfört någon bragd ...
En del vill fösa ner skandalen djupt ner i historiens skräpkammare. Det gör länsordföranden Karin Åström och NSD:s ledarsida, exempelvis, medan kommunalrådet Karl Petersen i Luleå däremot talar rent ut om de negativa konsekvenser bedrägerierna får för hela partiet. Och det är klart att han har rätt. Medvetet systematiskt fuskande år efter år för att få höga bidrag verkar nästan ha varit en budgeterad intäktspost.
Men var håller alla ansvariga hus? Är det inte dags att hyra en lokal där samtliga får plats och lägga papperna på bordet? Många av dagens ledande socialdemokrater under de senaste åren haft karriärvägen via SSU. Men de hukar ljusskyggt i buskarna och vill inte komma fram.
Jag ser att det gjorts hänvisningar till att det kan vara svårt att granska åren 2002-2005 då riksdagsmannen Fredrik Lundh Sammeli var ordförande. Arkiveringslagen säger numera att handlingar bara behöver sparas i sju år och inte som tidigare tio år. Men ändringen i lagen gäller från i fjol så varför skulle någon haft anledning att bums elda upp papperna? Tre-fyra pärmar tar ju inte så stor plats ...