Många talar om recession, en kraftig avmattning av den ekonomiska utvecklingen. Obama kommer sannolikt inte att klara av att investera sig ur krisen och arbetslösheten stiger. Han förbereder ett stort paket med investeringar och höjda skatter, men skattehöjningar kommer republikaner att bekämpa till sista blodsdroppen.
Det är inte så mycket bättre i EU. Grekland, Spanien, Portugal, Irland och Italien är bara några länder som brottas med stora ekonomiska problem. Länder som inte höll måttet i valutaunionen. Länder som inte gjorde vad som förväntades. Länder där politikerna inte hårdbantat de offentliga utgifterna. Trots det är det svårt att skylla på politikerna, bortsett från att alla - och då menar jag alla euro-fantaster, - underskattat problemen med valutaunionen.
Vi är många som minns de heta debatterna inför Sverige medlemskap i EU och framför allt inför omröstningen om euron. Bara vi hoppade på tåget skulle allt bli bra. Tillväxten, investeringarna och inte förglömma det viktigaste argumentet till "vanligt folk", detta fantastiska fenomen att vi skulle slippa växla när vi åkte utomlands.
Att sedan EU-länderna hade olika förutsättningar, olika näringsliv, olika kulturer och traditioner sopades bara bort av entusiasterna. I stället var självbilden hos ansvariga politiker på topp i alla länder. Här hemma skulle EU skulle bli ett Sverige i miniatyr, allt som vi hade från alkohol- till jämställdhetspolitik skulle de andra länderna ta efter. Politikerna ansåg att vi i Sverige var så förskräckligt bra.
Det är en befrielse att svenska folket inte gjorde som politikerna uppmanade oss. Folket sa nej till euron och egentligen borde maktetablissemanget tacka folket för det. Ett litet erkännande får nej-sägare av Nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman som häromdagen konstaterade att euroskeptiker faktiskt har varnat för den här situationen. Men som han konstaterade kunde inte ens de mest skeptiska föreställa sig den situation vi befinner oss i nu.
Men nu är Sverige också involverat i en allvarlig ekonomisk kris som vi inte har en aning om hur den kommer utvecklas. Många frågar sig om euron överhuvudtaget klarar krisen. Marknadens reaktion på det senaste förslaget från Tysklands förbundskansler Angela Markel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy om att skapa en ekonomisk regering var tummen ner. Börserna störtdök.
Paul Krugman tror trots allt att det här är en nödvändig kris, men medan ländernas budgetunderskott stiger till gigantiska summor och bankernas ställning är osäker och guldet har blivit den hetaste kapitalvaran finns det anledning fråga sig hur det blir för småfolket. De som inte har några guldreserver, stora lån på huset och kanske inte något jobb. Vad ska de göra för att hantera krisen? I Sverige kan vi än så länge vara ganska trygga, med i USA är det betydligt osäkrare. Ska folk börja hamstra ris, pasta och potatis?