Vi lever i en ny tid. Norrbottens politiker som länge kämpat för att få en storregion med övriga Norrland är redan överspelande av utvecklingen. Nationer har just ingen betydelse längre och inte heller regioner.
Den kommersiella revolution som ägt rum innebär att konsumtion har högre status än arbete är ett stadsfenomen. Städerna anses numera som nyckeln för tillväxt. Över hela världen lämnar människor landsbygden och i Sverige har storstäderna det senaste 20 åren ökat sin befolkning med 20 procent. Det är städerna som inspirerar till nya grepp och nya initiativ. Forskare talar om We-samhället och så gör även näringslivet och i princip alla trendanalytiker. We-samhället hyllar urbaniseringen med allt vad det innebär. Folk som sitter på uteserveringar med en kaffe latte, de odlar på balkongen och nu startas byskolor i städerna som en motvikt till storskaligheten.
Det politiska beslutsfattandet organiseras i stadsdelar. Klassiska landsbygdsfrågor har blivit storstadsfrågor. Det syns tydligt till exempel när det gäller landsbygdens käpphäst om hållbar utveckling.
Numera är det städerna som håvar in EU:s projektpengar på det området kombinerat med den ekologiska - och inte minst den sociala hållbarheten. Det blir ingen utveckling om det inte finns sammanhållning mellan människor.
Vad har hänt med landsbygden? I Norrbotten satsar politikerna precis som tidigare på gruvdriften, elkraften och skogen. Länet förblir en leverantör av naturtillgångar. Så värst mycket jobb lär det inte ge i en förlängning, att bara ha ett jobb är av underordnad betydelse när vi ska konsumera för att uppnå den sociala statusen. Dessutom handlar det om livsstil.
Varför ska man då bo i Norrbotten? De unga kvinnorna flyttar det vet vi sedan länge. Nu finns det en kader av unga män som jobbar i gruvan och tjänar mycket pengar. De köper snöskotrar och femhjulingar och gillar jakt och fiske. De har en status och en livsstil men de riskerar att bli väldigt ensamma i naturtillgångarnas rike.
Det absurda är samtidigt som individen och det lokala fått näring i städerna, kämpar landsbygdens politiker för större och större enheter i allt från social service till politiska institutioner. Det som är en tillgång i städerna har gjorts till ett problem på landsbygden. De flesta nya beslut som tas ökar därför urbaniseringen.
Jag bor vid en sjö, jag har en bäver som granne och 30 kanadagäss. Jag köpte mitt hus för närheten till vattnet. 34 mil till jobbet gjorde inget. Det är många storstadsbor som skulle ta samma beslut om de fick chansen.
Livskvalitet i boendet är en viktig faktor för att locka folk från städerna. Men det behövs förstås mer, näringslivet och småföretagen är oerhört viktiga, liksom universitetet och inte minst bra kommunikationer. Men inte ens det räcker. Det krävs mer än att flytta Kiruna och bygga vindkraftparker.
Det behövs kreativitet också, nya lösningar och ett helt nytt tänkande. Jag hoppas på Norrbotten. Framtidstron finns här och så den där fantastiska envisheten och förmågan att tänka själva. Det måste till en folklig mobilisering, annars går det inte. Många makthavare är inkörda i gamla hjulspår. De är som ånglok som får upp farten genom att elda med gamla idéer och gamla lösningar. Vi måste sänka farten på urbaniseringen.