Om ett par veckor öppnar centerledaren Annie Lööfs mamma och pappa dörren hemma i Maramö utanför Värnamo för de borgerliga partiledarna. Inbjudan har skapat viss irritation och man vet inte riktigt vad man ska diskutera. Lööf försöker kopiera Maud Olofssons badtunnemöte 2004, men original är alltid bättre än kopior.
Nu borde man ändå försöka få ut något konstruktivt av Maramöträffen. Det finns all anledning att på allvar diskutera en valallians för att inte förlora hundratusentals borgerliga röster. Inte minst värdinnan Annie Lööf bör ha intresse av det liksom den småländske grannen Göran Hägglund som bor några mil bort. Ett av deras partier riskerar med stor sannolikhet att ramla ur riksdagen och det öppnar för de rödgröna.
Det går inte att räkna med att moderata väljare ska stödrösta på både Centern och Kristdemokraterna i tillräcklig omfattning för att rädda dem kvar i riksdagen. Två partier som nu krupit ner mot treprocentsnivån i flera mätningar.
Mötet i Maramö bör bli avstampet inför något nytt i svensk politik. Sedan får framtiden visa hur man kan gå vidare efter valet 2014. Men just nu är det viktigt att försöka värna om så många borgerliga röster som möjligt genom att använda de samverkansformer som vi har i Sverige och andra demokratier.
Socialdemokraterna har i alla tider haft vänsterpartiet som hjälpgumma utan att ha tagit in de gamla kommunisternas parti i någon regering. Varför ska då inte fyra borgerliga regeringspartier ens kunna samlas under samma hatt inför valet 2014?
Maramömötet ligger rätt i tiden för att tillkännage avsikten att ingå valallians 2014 och visa att det lyckosamma samarbetet vidgas. Alternativet är att mötet blir ett tråkigt kafferep med hariga partiledare som inte vågat ta ett nytt steg i samarbetet. Vilka väljare jublar över det?
Jag hör att det tisslas och tasslas i Norrbotten inför nomineringarna inför valet nästa höst. Det är inte ovanligt med mer eller mindre väl kamouflerade kuppförsök för att skaffa sig själv en plats som man är rädd för att medlemmarna kan säga nej till.
Medlemsinflytandet kan stå lågt i kurs när det gäller att värna det egna reviret. Då blir alla vackra ord ibland betydelselösa. På sina håll kan man gå långt för att rädda egna platser och börsar. Jag har varit med om smutsiga ageranden i Norrbotten under 2000-talet och hoppas innerligt att eventuella kuppmakare hålls på mattan inför och efter det här valet.
Det är små grupper i politiska partier med allt färre medlemmar som i praktiken bestämmer vilka som ska sitta i riksdag, landsting och kommuner. När deras listor ligger klara krävs stora insatser för personkryss för att ändra på dem. Därför är tiden inför valen så viktig - och allra hetast de närmaste månaderna då formerna beslutas.
Det finns anledning till kuppvarningar i länet!
Bästa sättet att förhindra dem är att medlemmarna är aktiva i beslutsprocesserna under våren och värnar om varje medlems möjlighet till direkt inflytande. På Kuba fick väljarna i söndags en lista med 609 namn att rösta på. Eller snarare bara att godkänna. Hälften av namnen fanns där därför att de varit till nytta för kommunistpartiet, inte medborgarna. Vi ska akta oss för att ens snudda vid den modellen!