Norrtåg har fått rena mardrömsstarten, men vid bussbolagen gnuggar man händerna. Man har förstås anpassat verksamheten utifrån att tågen ska gå. Men nu har många sköna slantar rullat in när tågen står stilla, väntar på avisning och behöver bygga om bromsar.
När tåg som ändå lyckats ta sig ut på linjerna så är de ofta rejält försenade.
Vem kan tänka sig ett effektivare sätt att punktera satsningen på tåg i stället för bilar och bussar - eller flyg. Den som har tider att passa vågar knappast chansa och ta tåget. Det kan bli som för paret i Gällivare som skulle åka till Luleå för att shoppa och knappt hann kasta i sig en korv innan de måste ta tåget hem igen ...
Jag har inte hört några högljudda rop på en Norrbotniabana senaste månaderna... Men intresset har väl svalnat ordentligt sedan det visat sig hur tågtrafiken hittills fungerat.
Bara under december ställde Norrtåg in 44 avgångar i Norrbotten. Smått ofattbart.
Det är klart att felet ligger hos beställarna. De har satsat på franska tåg som säkert går klanderfritt mellan Nice och Cannes på franska Rivieran. Där är det ju inte snöstorm särskilt ofta ... Men när man skaffat samma tåg till Norrbotten och de övriga nordligaste länen så har man tagit för lätt på klimatfrågan. Det är ändå viss skillnad mellan att köra i 25-gradig värme och 25-gradig kyla ...
Vem har glädje av tåg som inte rullar? Satsningen är väldigt dyr för skattebetalarna, men det verkar inte vara någon vidare aktivitet bland de ansvariga. De tycks mest huka under skrivborden. Mycket luktar slapp låt-gå-politik medan de resenärer som fortfarande tror så smått på under står vid järnvägsstationer och huttrar och fryser och kanske inte ens ser en ersättningsbuss på flera timmar.
Det är inget att hymla med att det är mycket säkrare att åka bil, buss eller flyg än att chansa och ta tåget. Vinterns snökaos i tågtrafiken har understrukit vilka kommunikationer som man ska satsa på när man behöver komma fram i tid. Och om man vill slippa dra med sig tjocka smörgåspaket som reservproviant om man skulle bli strandsatt utanför en stängd järnvägsstation eller tvingas vänta timtals vid en busshållplats på ersättningsfordon.
Varför agerar inte de ansvariga? Har de skrivit fast sig i avtalen så att de står med händerna bakbundna eller ids de inte bråka?
Det är förstås resenärerna som i första hand drabbas av tågkaoset. Därför känns det som en ointressant byråkratisk andrahandsfråga vilka som ska stå för kostnaderna när tågen inte rullar. Tågen ska ju transportera passagerare. Det är det man har dem till. Åtminstone har jag trott det. Sedan får byråkraterna skickar penningbuntar mellan varandra bäst de vill. Eller dra varandra inför rätta. Det ger inga bättre transporter och inte den pålitlighet som man ropar efter i Kiruna, Boden, Luleå.
Norrtågs bedrövliga start har blivit som rena propagandafilmen för bil-, buss- och flygresande. Norrbotniabanans fanclub lär samtidigt ha drabbats av ett gigantiskt medlemsras. Varför ska man lägga ut räls för 30 miljarder när man ändå inte klarar av att skaffa tåg som kan köra på den?