Att vara landshövding i Norrbotten kräver en del. Norrbottningarna har betydligt högre krav på sin landshövding än vad folk har i andra län. Landshövdingarna i Norrbotten har ofta varit krävande, högljudda och inte minst haft förmågan att skapa förändring och inge hopp om framtiden.
Jobbet ska absolut inte ses som någon politisk reträttpost, det kan också vara en språngbräda. Björn Rosengren blev som bekant minister när han var landshövding.
Per-Ola Eriksson har gjort ett bra jobb.
Jag gillar kanske mest att han tagit strid för rätten att bygga strandnära. Han förstår de specifika förutsättningarna som gäller i länet. I början var han mycket engagerad i småföretagandet men det tappade han lite tyvärr och idag är det mest gruvindustrin som gäller.
Jag har höga krav på Norrbottens nya hövding och det är bara att hoppas att regeringen ger detta röda län en chans utvecklas på ett bra sätt genom att utse en kompetent person.
Det måste vara en person som är kreativ och nytänkande och med stort kontaktnät. Bevare Norrbotten för en avdankad politiker som ser posten som en reträtt fram till pension!
Per-Ola Erikssons efterträdare måste vara beredd att satsa helhjärtat på ett län som sjuder av utveckling men som ställa krav när det gäller rätten till sina naturtillgångar.
Trenden just nu är att länet fortsätter att utarmas allt medan staten och utländska exploatörer tjänar mångmiljarder på gruv- och elindustrin. Malmfyndigheterna ges bort och som tack skapas en oljeplattformekonomi, där gästarbetare får bra arbetsvillkor så de kan jobba i perioder utan att behöva bosätta sig i länet. Däremot ställer de samma krav på kommunerna och deras service som de bofasta.
Det duger inte. Det enda staten får tillbaka av de utländska exploatörerna är att den pyttelilla myndigheten Bergstaten finansieras.
Det är alltså precis samma mönster som när staten tog över vattenkraften. Till råga på allt satsar länet nu också stora pengar på vindkraften, en satsning där de stora inkomsterna också hamnar i privata bolag och i statens fickor. Vad får länet tillbaka? Vad får markägare tillbaka som ser sin mark tvångsinlösas?
En ny landshövding måste ha förmågan att ta tillvara på länets bästa inte vara springschas åt vinsthungrande magnater, oavsett om det handlar om staten eller det privata näringslivet.
En ny landshövding bör också ha förmågan att få övriga delar av landet att förstå att Norrbotten inte är tärande, ska de ha del av länets stora vinster måste pengar gå tillbaka till kommunerna.
Jag skulle gärna ha sett en person från näringslivet som ny ledare.
Jag tycker att länet är redo för en kvinna!
Det kanske ändå skulle vara bra om personen i fråga inte kom från Norrbotten utan kunde se länet med andra ögon och förstå det möjligheter som finns där.
Jag hoppas givetvis också att regionfrågan är borta annars är det kört för Norrbotten. I en storregion kommer inte mycket norr om Luleå att leva, jag hävdar detta med bakgrund av att LKAB erbjöd sig att betala akutsjukvården i Kiruna men till och med det vägrade landstinget.
Det behövs med andra ord en stark landshövding! Ingen lokal före detta politiker som har en massa hänsyn att ta till gamla partikamrater. Den enda som skulle kunna klara den utmaningen är Sven-Erik Bucht.
Carl Bennet skulle vara intressant!
Maud Olofsson hamnar väl i Västerbotten.
Stina Honkamaa, vd för Google i Sverige, vore det inte något att bita i?