Regeringens planer på att redan i augusti i ett slag slopa reduktionen av dieselskatten för gruvfordon är bara symbolpolitik utan nämnvärda positiva miljöeffekter. Det kan beskrivas som självskadebeteende för en exportberoende nation med stora malm- och mineraltillgångar vars gruvindustri redan ligger i framkant när det gäller hållbarhet.
Detta borde vara tillräckligt för att få regeringen, och de partier som hjälpte den till makten, att avstå från experimentet. Speciellt som utvecklingen av ny teknik tar tid och det i dag saknas realistiska alternativ till diesel i underjordsgruvor, där bensin är inte tillåtet av brandsäkerhetsskäl. Men man framhärdar ändå.
Gruvbrytning medför visserligen problem som utsläpp av partiklar och växthusgaser. I jämförelse med exempelvis biltrafiken är gruvnäringen och den övriga tunga industrin också underbeskattad. Men miljöproblemen är globala.
Inget är vunnet med en politik som leder till att Boliden, Kaunis Iron, LKAB och andra gruvföretag tvingas minska sin produktion samtidigt som konkurrenter med väsentligt högre dieselberoende kan utöka sin gruvbrytning i andra delar av världen. Tvärtom är både välståndet och miljön förlorare när regeringen försöker framstå som ett föredöme för resten av världen.
Med mindre marginaler försämras inte minst branschens egna möjligheter att investera i fossilfria alternativ. Bolidens kommunikationsdirektör Klas Nilsson säger till NSD (8/3) att den planerade skattehöjningen riskerar att leda att pilotprojektet på att påbörja elektrifiering av gruvan i Aitik kan komma att skrotas.
”Att helt plötsligt drabbas av skattepåslag på 100 miljoner kronor tar bort möjligheten för oss att investera. Då försvinner resurser för att vara med och driva på teknikutvecklingen helt enkelt.”
Eftersom slopad reduktion av diselskatten för gruvfordon är ett självskadebeteende så blir det regeringen som själv straffar bort jobb och produktion i Sverige, i en meningslös ritual liknande den som de medeltida flagellanterna ägnade sig åt. Under digerdöden vandrade de mellan städerna, ställde upp sig framför kyrkorna och piskade sig blodiga för att efterlikna Kristi lidande i hopp om att mildra Guds vrede och få syndernas förlåtelse. Frågan är hur mycket resten av världen låter sig imponeras av självspäkande flagellanter nuförtiden.