Skolavslutning i kyrkan är en god tradition

Den debatt som föranlett att många skolor avstått från att överhuvudtaget hålla skolavslutningar i kyrkan grundar sig i en beröringsskräck mot den kristna religionen.

Traditioner. Är inte automatiskt exkluderande.

Traditioner. Är inte automatiskt exkluderande.

Foto: MONS BRUNIUS

Politik2016-06-10 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Frågan om skolavslutningar i kyrkan har blivit allt mer omdiskuterad för varje år. Efter anmälningar har Skolinspektionen fattat en rad beslut som begränsat möjligheten att hålla skolavslutning i kyrkan. Därför har Allianspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna i riksdagens utbildningsutskott nu beslutat att lagen ska ändras så att skolor får rätt att hålla avslutningar i kyrkan.

Man menar att konfessionella inslag ska få förekomma i offentliga skolor i annan utbildning än under­visning, vilket betyder att man ska kunna ha skolavslutningen i kyrkan, sjunga psalmer och låta en präst tala.

Att fira skolavslutningen i kyrkan är vanligt, men de senaste åren är det många skolor som inte vågar det med risk för att prickas av Skolinspektionen. Därför är det bra att riksdags­politikerna tydliggör vad som egentligen gäller. Det finns förstås goda argument för att skolundervisning inte ska ha en religiös prägel. Men det är stor skillnad på det och att en präst deltar under skolavslutningen, eller att sommarpsalmer sjungs.

Den debatt som föranlett att många skolor avstått från att överhuvudtaget hålla skolavslutningar i kyrkan grundar sig i en beröringsskräck mot den kristna religionen och vad som är sammankopplat med den. Många är rädda att alla skolelever inte ska känna sig inkluderade. Man har tolkat religionsfriheten som en frihet inte bara att utöva sin egen religion, utan att slippa beröring med andra religioner. Men det finns risker med den utvidgade tolkningen.

I ett samhälle med många olika religioner är det särskilt viktigt att man kan hantera och respektera andras traditioner. Att något så oskyldigt som en avslutningshögtid i kyrkan blivit en så omdiskuterad politisk fråga är därför olyckligt. Även om man inte delar den kristna religionen på grund av annan religionstillhörighet eller att man definierar sig om exempelvis ateist bör man respektera traditioner. Det är inte minst skolans roll att lära eleverna att förstå och acceptera olika kulturer och religioner.

Det gäller oavsett religionstillhörighet.

Att tala med varandra är det bästa sättet att hitta bra lösningar. Det är därför beklagligt, om än nödvändigt, att frågan om skolavslutningar har behövt leda till att den politiska diskussionen har hamnat på lagstiftningsnivå. Det har Skolinspektionens stelbenta förhållningssätt i frågan bidragit till. Att slippa sjunga ”Den blomstertid nu kommer” gör inte att folk känner sig mer inkluderade i samhället. Hjälp till förståelse för varandra är ett långt mycket viktigare arbete för skolan att ta sikte på.

Ledare