När EU-parlamentet i förra veckan röstade igenom Arbetsvillkorsdirektivet betyder det inte bara att mer makt över arbetsmarknadspolitiken flyttas till Bryssel. Det visar också att kritkerna mot Stefan Löfvens (S) undertecknade av deklarationen med 20 principer för ökade sociala rättigheter inom EU, som utgör grunden för den så kallade sociala pelaren, hade rätt när de påpekade att tvingande europeisk arbetsmarknadslagstiftning riskerade att bli slutet för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Något som avfärdades av Löfven som ”en skröna som passar dem som egentligen inte vill prata om sociala villkor”.
Den svenska modellen ska utvecklas, lyder Socialdemokraternas mantra. Ironiskt nog kan det bli en socialdemokratisk statsminister och tidigare fackföreningsledare som gav bort arbetstagarnas förhandlingsfrihet och avvecklade den svenska modellen.