Januariöverenskommelsens skrivning om att nya stambanor för höghastighetståg ska byggas föll tämligen platt. Andra problem framstår som mer angelägna för väljarna än att krympa avståndet mellan Stockholm, Göteborg och Malmö.
Bland annat det faktum att det förra året inträffade 306 skottlossningar i Sverige varav 44 hade dödlig utgång. Eller att förekomsten av handgranater “saknar motstycke i andra europeiska länder” enligt en ny forskningsrapport från Institutet för framtidsstudier.
Det går inte att vifta bort våldet och den organiserade brottsligheten som “överdrifter” eller “svartmålning”. Ändå tycks medvetenheten om situationens allvar vara låg bland politikerna.
Finansanalytikern Henrik Mitelman skrev en läsvärd krönika i Dagens Industri (28/1) där han kritiserade den rödgröna regeringen och dess liberala stödpartier för att satsa på snabbtåg mellan storstäderna samtidigt som Sverige har mycket mer akuta problem.
”I sin iver att utesluta SD gick det snabbt att kasta disciplinen över ända. 700 miljarder läggs på den största investering som någonsin gjorts i svensk ekonomisk historia – och det för att lösa ett lyxproblem samtidigt som Sverige är på väg att haverera.”.
Mitelman hänvisar till att det finns bättre saker att lägga pengarna på som till exempel att få bukt med skottlossningarna och satsningar på att få in nyanlända på arbetsmarknaden.
”För att göra en lång historia lite kortare – tidigare gav tågförseningar mig ännu fler gråa hår. Nu oroar jag mig mer för vad som händer när jag till slut kommer fram till Malmö och kliver av tåget. Förseningar är lyxproblem. Och de reella problemen är dessvärre av en kaliber som även hämmar näringslivet och därmed sänker tillväxten och i slutändan försämrar finanserna.
Mig veterligen finns det ingen annan stad i Europa med fler skjutningar per capita än just Malmö. Och nog får man en tankeställare när låg- och mellanstadieeleverna ska informeras och skolledningen ta reda på hur många av barnen som redan är bortgifta.
Höghastighetståg i all ära, men det är i dagsläget inte tågförseningar som är vårt största problem, även om regeringen och dess stödpartier Liberalerna och Centern tenderar att blunda för andra så kallade utmaningar”.
Vad händer med allmänhetens förtroende för politiken om de folkvalda är mer intresserade av ett snabbtågsprojekt – som Finanspolitiska rådet för övrigt dömt ut som ”samhällsekonomiskt mycket olönsamt” – i stället för att ta itu med riktiga problem som dödsskjutningarna och det grova våldet?