Ledare: Statsminister i behov av demokratilektion

Statsminister Stefan Löfven (S) talar gärna och ofta om andras demokratisyn. Inte sällan för att han tycker att den är problematisk. Men när han lade ut texten i Ekots lördagsintervju blir det tydligt hans egen syn på demokrati är långt ifrån snövit.

Den rödgröna regeringen vill driva igenom en budget som innehåller flera skattehöjningar som fungerar likt röda skynken för den borgerliga oppositionen. Det handlar främst om flygskatten, kilometerskatten och de nya beskattningsreglerna för fåmansföretag. Därför har Allianspartierna lagt fram olika förslag för att förhindra detta.

I Ekot-intervjun förklarar Löfven att han på vuxet manér accepterar att oppositionen har andra svar på samhällsproblemen är han själv och Socialdemokraterna har. Så är det i en demokrati, menar han och så långt har han givetvis rätt. Men i en demokrati kan det inte stanna där.

Det går givetvis att uppskatta att en statsminister föredrar att få igenom all sin politik. Det hör till sakens natur. Men det går inte att ha överseende med en statsminister som anser sig ha rätt att få igenom all sin politik.

Han menar att oppositionen inte har rätt att bara vara emot ett förslag utan att prestera ett eget som de tycker är bättre. Detta är fullständigt nonsens. Det är regeringens uppgift att skapa parlamentariskt underlag för sina förslag. Oppositionen är i sin fulla rätt att i ord såväl som handling vara emot regeringens förslag. Det är flera gånger även rimligt att väljarna kräver detta.

I den amerikanska succémusikalen Hamilton som handlar om grundlagsfadern Alexander Hamiltons liv speglas bland annat hans tid som USA:s första finansminister. Hans förslag till skattesystem saknade parlamentariskt stöd och för att visa hans omognad som statsman kräver han att president George Washington gör något åt saken. Washington förklarar för sin unge protegé att det lätta var att vinna kriget, det svåra är att regera. Hamilton måste skapa en majoritet för sitt förslag genom att övertyga motståndarna. Annars kommer det inte att gå igenom. Sådan är demokratin.

Detta grundläggande faktum har dock undsluppit Stefan Löfven som anser sig värd att få driva sin politik oavsett vad riksdagen tycker om saken. Det i sig borde vara nog för att oppositionen ska sin uppgift på än större allvar. Utöver att driva på för sin egen politik måste den också visa statsministern hur demokratin fungerar i praktiken. Riksdagen behöver befästa sin plats i det svenska systemet och visa att den inte kan köras över hur som helst.