Bra rutet, landshövdingen!
Det är inte ofta jag berömt Per-Ola Eriksson, gamle centerpampen som blev sossarnas vallokomotiv när han bjöd in hela regeringen Persson till Norrbotten valsommaren 2006.
Nu har han kört över tjänstemännen på länsstyrelsen och beslutat att 90 björnar får skjutas i år. Det är 18 fler än i fjol, en kvot som tjänstemännen ville sänka till bara 51 björnar. Samma antal som Svenska rovdjursföreningen anger som maxgräns.
Tjänstemännen sitter i sina ombonade rum bakom röda möteslampor och buntar med plastkort för att ta sig in på jobbet. De lever i en annan värld än de som bor i Norrbottens inland. Det är enkelt för skrivbordsromantiker att i skyddad tillvaro rita kurvor och älska de rovdjur som gör störst skada.
Varför är så många stockholmare så måna om vargarna, tror ni? Ja, inte riskerar de att möta dem på plattan på Sergels torg i alla fall.
I exempelvis Gällivare ser det annorlunda ut. En studie nyligen visade att det fanns cirka 30 björnar i ett område. Varje björn slår i snitt 20 renar varje år. Där är de ett stort problem. Inte längs Storgatan i Luleå.
"Pekka" Eriksson har fattat ett beslut av hänsyn till dem som drabbas av björnarna. Inte för att blidka vilddjursromantiker som trallar "Mors lilla Olle" eller "Björnen sover" och springer på Skansen och tycker att björnar är världens gulligaste. Näst nallarna i leksaksbutikerna.
Det är klokt av hövdingen att se till verkligheten och strunta i tjänstemännens råd i det här fallet. Att 27 björnar sköts under skyddsjakten i våras har inte heller påverkat hövdingens bedömning.
Utmärkt spurt, "Pekka" Eriksson!
Kommunalrådet Karl Petersen (S) ställer inte upp för omval. Det är väntat efter tre perioder som ks-ordförande och en "nödperiod" som borgmästare. Få har haft ett så starkt stöd. Det grundades genom behandlingen av honom efter valet 1998 då han för första gången blev "krysskung" i Luleå men föstes åt sidan av partiet. Sedan växte stödet 2002 sedan Petersen tagit till sig det borgerliga kravet på kulturhus och ställt sig på samma sida i kampen kring Smedjegatan. Smart. Och efter en bitter fight ersatte han Ulla Ölvebro efter valet. Men falangstriderna fortsatte och sympatiske Karl Petersen var först efter ett par år herre på täppan.
Men vad har egentligen hänt under hans tid? Inte särskilt mycket, tyvärr. Han har slirat och aldrig fått fart på Luleå som länets motor utan den har långa perioder hackat eller gått på tomgång. Överoptimistiska befolkningsprognoser har varit fjärran från verkligheten. Företagsklimatet har år efter åt tillhört den sämsta halvan i landet under Karl Petersens tid. Och vem kan ha missat turerna kring "Kalles Cargo"?
Metallaren Yvonne Stålnacke har väntat i sex år på att få efterträda Petersen och är nog hetaste kandidaten trots misslyckandet som landstingsråd. Är det historia nu? Räcker åren "i karantän" i stadshuset? Kanske.
Jag ser att någon skämtare (?) föreslagit Fredrik Lundh Sammeli. Oppositionens verkliga drömkandidat som aldrig riktigt har vuxit ifrån tiden i Unga Örnar. Inte heller skandalernas SSU Norrbotten som nu misstänks för omfattande bidragsfusk även under hans tid som ordförande.
Lundh vore bra för oppositionen, men inte för Luleå!