Så var det dags igen. Det svenska rättssystemet har på nytt visat prov på att det inte är i stånd att skipa rättvisa.
Vi kunde i veckan läsa om tingsrättsdomen efter den våldsamma dödsolyckan I Luleå på julafton. En 31-årig tvåbarnsmamma, med barnens inslagna julklappar i bilen, kördes ihjäl av en 18-åring med som framförde sin pappas sportbil i hög hastighet och inte stannade för rött ljus.
Mannen, som vid olyckstillfället hade ett fem dagar gammalt körkort, dömdes av Luleå tingsrätt för vållande till annans död och vårdslöshet i trafik, men brotten ansågs inte som grova. 18-åringen dömdes till villkorlig dom med dagsböter, efter att gärningsmannens ungdom beaktats i mildrande riktning.
Detta är inte rimligt. Påföljden som dömts ut för att ha kört ihjäl en människa är oacceptabelt svag. ”Straffet” för 18-åringen är att han får böta 4 000 kronor, betala 800 kronor till brottsofferfonden samt 66 357 för begravningskostnader och sveda och värk till den omkomna kvinnans anhöriga. Utöver det kan han leva ett normalt liv.
Det sänder helt fel signaler till fortkörare i allmänhet och nyblivna körkortsinnehavare i synnerhet. Över detta känner många upprördhet.
En lång rad vänsterorienterade kriminologer brukar slänga sig med påståendet att hårda straff inte leder till de brottsförebyggande effekter som samhället behöver – och därför förordar de vanligtvis mjuka åtgärder framför fängelsestraff. Visst är det viktigt att en rättslig påföljd inte leder till onödiga återfall och att det blir svårare att bryta med ett kriminellt beteende.
Men straff ska inte bara verka preventivt. Straff ska även ge besked om att vi lever i ett samhälle som gör skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel och uppmuntra människor att göra det rätta.
Ännu viktigare är brottsperspektivet. Straffet innebär en möjlighet till upprättelse för brottsoffret, med familj och vänner som får se gärningsmannen betala för sina handlingar.
Därutöver ges den skyldige genom att ta sitt straff möjlighet att sona sitt brott. Kan 18-åringen som gasade förbi rött ljus i hög hastighet på julafton sägas ha sonat sitt brott efter att han betalt böter och begravningskostnader? Knappast.
Domen i Luleå tingsrätt må vara juridiskt korrekt. Men påföljden för 18-årigen är ett hån mot den förolyckade och hennes anhöriga. Skulden till offret och samhället ska betalas tillbaka via ett straff som speglar gärningens allvar.
Vuxna människor måste behandlas som sådana, även i rättssystemet. Villkorlig dom för att ha kört ihjäl en människa på det sätt som skedde är inte värdigt en rättsstat som påstår sig värna den svage.