Inför riksdagsvalet i Finland på söndag har den svenska medierapporteringen varit i det närmaste obefintlig.
Det finns i nuläget inget självklart regeringsalternativ till den sittande breda regeringskoalitionen som leds av Alexander Stubb (Samlingspartiet). Efter förra valet styrde sex partier tillsammans innan två hoppade av. Det konservativa Samlingspartiet styr nu tillsammans med bland annat Socialdemokraterna, något partiet inte avser att göra framöver. I Financial Times (7/4) beskriver Stubb mandatperioden som en rent av ”traumatisk tid”.
Allt tyder på att nästa finländska statsminister heter Juha Sipilä, partiledare för Centern. Partiet har gjort en kraftig ökning i opinionen och nästan var fjärde väljare ger dem sitt stöd i en TNS Gallup-mätning i veckan. Frågan är vilka som blir det näst största partiet och Centerns samarbetsparter. Det står mellan Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Sannfinländarna som alla ligger mellan 16 och 17 procent några dagar föra valet. Även efter valet kan väljarna förvänta sig en bred koalition. Centern har inte, enligt finländsk tradition, lämnat några besked om vilka partiet vill regera med.
Framgången anses av många bero på att Centern tjänat på att vara i opposition och på regeringens misslyckanden. Det är ett naturligt resultat när flera partier med motstridande ideologier regerar tillsammans. Regeringens sista månad blev kaosartad och slutade med att stora strukturella samhällsreformer som utlovats röstades ned av samma regering som föreslagit dem.
En stor valfråga är ekonomin, då Finland har drabbats hårt av finanskrisen. Den centrala frågan är om Finland ska införa sparåtgärder eller försöka stimulera ekonomin som vänstern vill. De flesta partierna har presenterat ”nedskärningslistor” på vad man kan skära ner, och hur mycket. Debatten skiljer sig anmärkningsvärt från den svenska valdebatten inför riksdagsvalet, då Sverige efter Alliansens åtta år i regering hade en stabil ekonomi.
Försvaret och Nato är också omdebatterat. Det finns Nato-förespråkare inom alla partier, även om vissa partier är mer positiva. Svenska Folkpartiet i Finland (SFP) förväntas nå valframgång och det talas om en ”Haglund-effekt”, då försvarsministern och partiledaren, Carl Haglund, förväntas dra röster bland Natoförespråkare.
Vi har mycket att lära av Finland. Försvarsfrågan var inte någon stor valfråga i Sverige, trots Rysslands aggressivitet.
Det är svårt att tänka sig att de svenska partierna ska presentera nedskärningslistor, i stället för att tala om satsningar. Men om ekonomin inte stärks under mandatperioden finns risk för att Sverige år 2018 hamnar i motsvarande ekonomisk situation som Finland är i nu.