”I dag dör jag hellre än att bli tvåa, så det var bara att ge allt.” Detta sade längdskidåkaren Stina Nilsson efter att ha tryckt undan mjölksyran och spurtat förbi Therese Johaug och säkrat ett efterlängtat stafettguld vid skid-VM i Seefeld.
Tävlingslystnad har fått dåligt rykte. I samhällsdebatten framställs det ofta som att viljan att vinna skulle vara något destruktivt som regelmässigt urartar i fusk och egoism.
Av rädsla för att omedvetna drifter och infall ska övermanna oss försöker vänsteranstrukna ideologer att få bort tävlingsmomenten från skolor och arbetsplatser. I motsats till stressande konkurrens uppmuntras i stället samarbete eller ”tävlan mot sig själv”.
Visst finns det – inte minst från skid-VM i Seefeld – exempel på att människor är beredda att ta till oetiska medel och metoder för att vinna. Men problemet med fusk och prestationshöjande droger är inte själva tävlandet utan snarare att kulturen i vilka oegentligheterna äger rum inte i tillräckligt hög grad uppmuntrar hederlighet och rent spel.
Tävlingen i sig är inte omoralisk. Mycket tyder i själva verket på att det baktalade tävlingsmomentet – och stressreaktionen som gör det möjligt för Stina Nilsson att ”ge allt” och pressa sig bortom sina upplevda gränser – främjar både moral och lagarbete.
All organiserad tävlan kräver ett grundläggande lagarbete i någon form. Man kan till exempel inte arrangera en skidtävling om inte alla deltagare förstår och går med på att underkasta sig tävlingens regler och konventioner.
Det som är giltigt för en skidtävling gäller även andra områden som präglas av konkurrens. Den fria marknaden fungerar bara så länge människor och företag följer ett antal regler – och samarbetar samtidigt som de konkurrerar mot varandra.
Tävlan fostrar även lojalitet och moral inom gruppen. Ett framgångsrikt idrottslag kräver att individerna – i hälsosam konkurrens med varandra – är beredda att osjälviskt offra sig för varandra för att besegra en gemensam motståndare.
Hade damernas stafettlag varit en one-woman-show där övriga lagmedlemmar inte gjorde rätt för sig eller visade respekt för vad de höll på med, hade Sverige inte varit i närheten av en chans att hämta hem ett historiskt VM-guld.
Tävlandet gör människan bättre. Genom att mäta oss med konkurrenter avslöjas egna brister som vi kanske inte visste att vi hade. Den vetskapen hjälper oss så att vi kan få ut mer av vår förmåga i framtiden.
Många säger att den bästa tävlan är att försöka överträffa sig själv, men för att det ska vara möjligt att nå nästa växel behöver vi tävla mot andra.