Det finns i dag en bred politisk samstämmighet om att ansvaret för de utsatta EU-medborgare som befinner sig i Sverige vilar på deras hemländer, inte på svenska kommuner. Det finns också samstämmighet om att tiggeri inte är lösningen på de utsatta EU-medborgarnas fattigdom och utanförskap.
Trots detta har den rödgröna regeringen hittills inte varit intresserad av några förslag om ett nationellt och övergripande tiggeriförbud.
Eftersom det är kommunerna, och inte staten, som tvingas hantera majoriteten av de problem som följer i tiggeriets spår – som förslumning av det offentliga rummet, socialtjänstfrågor, sanitära problem med mera – är det naturligt att kommun efter kommun nu följer i Vellinges spår och inrättar lokala tiggeriförbud.
Kommunfullmäktige i Katrineholm röstade på måndagskvällen ja till att införa ett tiggeriförbud på ett antal platser i kommunen, med stöd av ordningslagen. Beslutet togs med en överväldigande majoritet, 37 av de 51 ledamöterna röstade ja, och 14 nej. Den styrande majoriteten bestående av Moderaterna och Socialdemokraterna låg bakom förslaget som även fick stöd av Sverigedemokraterna.
I en kommentar till Expressen är kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) påtagligt kritisk mot att den rödgröna regeringen inte åstadkommit något övergripande förbud:
”Jag tycker att det är skandal att Sverige inte tar ett nationellt beslut i den här frågan. Generation efter generation ska inte sitta utanför våra affärer.”
”De här personerna ska naturligtvis vara hemma i sina hemländer och se till att deras barn går i skola och att de skaffar sig ett arbete. Tiggeri går i arv.”
Precis som tiggeriutredningen slog fast så blir den som sitter med en pappersmugg utanför butiken inte hjälpt av allmosor. Tvärtom riskerar välmenande åtgärder i Sverige i förlängningen att förvärra de omständigheter som omöjliggör framsteg i de utsatta EU-medborgarnas hemländer.
Genom att förse tiggare med långtidshärbergen och andra långtgående välfärdsåtaganden riskerar vi inte bara att bidra till deras fortsatta utanförskap. Vi riskerar även att försätta nästa generation i samma situation.
Det bästa vore naturligtvis om Sverige – precis som majoriteten av EU:s medlemsländer – kunde få ett nationellt tiggeriförbud. Efter ett flertal avslöjanden om utsatta EU-migranter som köps och säljs, misshandlas och utnyttjas av utländska kriminella ligor har trycket ökat på regeringen. Förhoppningsvis kan de lokala förbuden skicka en tydlig signal om att det är hög tid att fatta beslut om ett övergripande svenskt tiggeriförbud.