Stängda vårdplatser, överbeläggningar, patienter som läggs in på fel avdelningar på grund av platsbrist och ökade väntetider. Allt bottnar egentligen i samma sak. Det råder brist på vårdpersonal, framför allt sjuksköterskor, och då fungerar inte vården vid Sunderby sjukhus. Det blir en negativ spiral och till slut kollapsar allt.
Situationen förbättras inte heller av att färdigbehandlade patienter ligger kvar i sjukhussängarna i väntan på att de ska bli omhändertagna av kommunerna.
Den lägesbild som Anders Sundelin, länschef för ortopedin, ger i en kommentar till Norrbottens Media är alarmerande.
”Det blir tuffare och tuffare och det känns som att så mycket värre än så här kan det inte bli. Det tar sig uttryck i olika former. Folk blir desperata och personalen är otroligt pressad. Att hitta en vårdplats tar till slut så otroligt mycket tid att själva den medicinska bedömningen blir sekundär. Det är inte den som tar tid och är svår.”
Det går ju inte att undvika att tankarna går till intensivvårdsavdelningen vid Kalix sjukhus som hotades av nedläggning i vintras. Hur hade köerna och möjligheten att bedriva en god sjukvård sett ut i dag, om förslaget hade blivit verklighet, och ytterligare fem till tio patienter per dygn förflyttats därifrån till Sunderby sjukhus?
Bristen på medarbetare har förvärrats på senare tid, trots regionledningens storstilade löfte om att till 2019 vara oberoende av hyrpersonal. Ett löfte som aldrig tett sig särskilt realistiskt, med tanke på de långvariga problemen att behålla befintlig vårdpersonal och rekrytera ny. Och det kan naturligtvis bidragit till att regionen hellre stänger vårdplatser än förlitar sig på hyrpersonal.
Är det löneutvecklingen det hänger på, som är bättre i privat sektor? Eller handlar det om arbetsmiljön, där de privatanställda är friskare och mer nöjda med sin arbetssituation än de offentliganställda. Eller är det kanske möjligheterna till yrkesmässig utveckling som har störst betydelse?
Regionen klarar hur som helst inte av att lösa problemen. Rekryteringsfrågan är någonting som riksdag och regering borde ta tag i. Det bästa regionen kan är att försöka vara en så god arbetsgivare som möjligt.