Många skogsägare drog kanske en lättnadens suck efter att statliga Skogsstyrelsen ändrade sina krav på så kallade nyckelbiotoper för skogar i de västra delarna av Norrland. Mer precisa kriterier på vad som utgör en nyckelbiotop innebar att mindre markarealer riskerade att klassas som skyddsvärda, vilket i praktiken betyder att virke som avverkats där inte går att sälja. Det var åtminstone vad skogsägarna i den nordvästra delen av landet förväntade sig, sedan riksdagen i ett tillkännagivande uppmanat regeringen att säkerställa rättsäkerheten i nyckelbiotopsinventeringen.
Föreningen LRF Skogsägarna konstaterar dock att de utökade kraven för att något ska klassas som en nyckelbiotop är så små att de inte kommer att ha någon verklig effekt:
”Det här kommer att slå mycket hårt mot hela norra Sverige. Ungefär var fjärde avverkning på en fjärdedel av Sveriges skogsareal riskerar att stoppas. Det rör sig om skogsmark till ett värde av uppskattningsvis 30 miljarder kronor. Det påverkar självklart skogsägarnas lönsamhet och investeringsförmåga väldigt negativt”, säger Sven Erik Hammar, ordförande i LRF Skogsägarna, på föreningens hemsida.
De stora sammanhängande skogarna i bland annat Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog skiljer sig markant från skogar i södra och mellersta Sverige, där metodiken för nyckelbiotopsinventering ursprungligen utvecklades. Beslutet att mildra kriterierna på nyckelbiotoper i västra Norrland sågs från skogsägarkollektivet som ett välkommet steg mot en mer ansvarsfull avvägning. Att äga skog ser dock fortfarande ut att vara en rättsosäker tillvaro.
”Skogsstyrelsens uppdrag var att ta fram ett arbetssätt som är rättssäkert och accepteras av skogsägare, och där högre krav på vad som ska utgöra nyckelbiotop ska gälla i nordvästra Sverige. Detta har Skogsstyrelsen helt misslyckats med. Från skogsägarrörelsen finns ingen acceptans för metoden”, säger Sven Erik Hammar.
Det ska inte behöva vara på det sättet i Sverige, där skogstillgångarna mer än fördubblats under de senaste hundra åren, och där volymen fortsätter att öka eftersom landets skogsägare avverkar mindre än tillväxten. Kör myndigheterna över hårt prövade markägare skadas tilliten och möjligheterna att i framtiden skapa väl fungerade samarbeten. En sådan situation gynnar varken skogsbruket, möjligheten till klimatförbättring eller bevarandet av ekologiskt värdefull skog.