Regeringens förslag på ett definitivt förbud mot brytning av uran ser ut att gå igenom i riksdagen, efter att Centerpartiet bestämt sig för att rösta med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Det riskerar att få katastrofala konsekvenser för Sverige som gruvnation och sätter norrbottniska jobb och försörjningsmöjligheter på spel.
Inte för att uranbrytning i dag är någon omfattande verksamhet (senast uranbrytning skedde på svensk mark var 1969 i Ranstad i Västergötland) utan för att ett uranförbud kraftigt försvårar brytning och undersökning av sällsynta jordartsmetaller och så kallade batterimetaller, som ofta samexisterar med uran. Till exempel kobolt och litium som är helt oundgängliga vid tillverkningen av batterier till elfordon och annan grön teknik.
Förslaget till ett uranförbud, som regeringen gav Naturvårdsverket i uppgift att utarbeta, mötte hård kritik av tunga remissinstanser. Luleå tekniska universitet, LTU, som är landets främsta centrum för forskning och utbildning inom gruvområdet, skrev exempelvis i sitt remissvar: ”Ett förbud mot prospektering och provbrytning av uran kan därför begränsa möjligheten till försörjning av metaller som behövs i t ex verkstadsindustrin och vid omställningen till ett hållbart energisystem, och istället kräva import härav.”
Sveriges geologiska undersökningar, SGU, påtalade att förslaget riskerar att underminera landets position som prospekterings- och gruvnation. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, varnade för konsekvenserna för landets energiförsörjning om det i en krissituation skulle bli omöjligt att importera uran till kärnkraften. Också lagrådet hörde till de remissinstanser som ställde sig kritiska till förslaget.
Trots att det var nyligen som regeringen påmindes om detta så avser man nu att gå vidare med förslaget. Uranutvinning ska nu totalförbjudas, trots att det inte förekommit någon uranbrytning på länge och trots att Sveriges gruvlagstiftning redan är en av de hårdaste i världen. För att få tillstånd för uranbrytning i dag krävs inte bara omfattande miljöprövning enligt tre olika lagar. Kommunerna har dessutom rätt att lägga sitt veto.
Gruv- och mineralnäringen sinkas redan i dag av långa handläggningstider och rättsosäkerhet i tillståndsprocesserna. Med ett uranförbud läggs ytterligare börda på gruvföretagen. Det skadar Sveriges internationella rykte som gruvnation och skapar större oförutsägbarhet – om Sverige förbjuder en metall på politiska grunder, vilka ämnen kan då förbjudas härnäst?
Att Centerpartiet, med sin landsbygds- och företagsvänliga profil, är berett att hjälpa regeringen att lotsa denna politik genom riksdagen är pinsamt.