Moderaterna säger nej till snabbtågen. Därmed ansluter sig partiet till de många kritikerna av projektet. En dag senare presenterade den rödgröna regeringen sin infrastrukturproposition. Den innehöll förvisso bra satsningar på ökat järnvägsunderhåll, något som verkligen behövs. Dessvärre meddelade regeringen också att de ämnar gå vidare med snabbtågssatsningarna, trots M:s besked.
De beräknade kostnaderna för snabbtågsprojektet är hisnande. Trafikverkets priskalkyler har pendlat från 230 till 320 miljarder kronor. Det vill säga uppåt åtta försvarsbudgetar bara i de initiala beräkningarna, trots att massor av investeringar runtomkring då utelämnats. Erfarenheten från tidigare projekt säger att kostnaden lär stiga under arbetets gång.
Det är dyrt, det är svårt och det är krångligt, sade infrastrukturminister Anna Johansson (S), under presskonferensen. Ändå försvarar hon beslutet eftersom hon tycker det är viktigt att folk snabbare kan ta sig mellan Sveriges tre storstäder.
Regeringens beslut bör ifrågasättas av flera skäl. Det är oseriöst att dra igång gigantiska och långsiktiga projekt av detta slag utan bred uppslutning. Hittills har utöver Moderaterna även Liberalerna och Sverigedemokraterna motsatt sig snabbtågen. Inte heller Centerpartiet eller Kristdemokraterna har givit projektet sitt stöd. Med tanke på att regeringen inte ens under nuvarande högkonjunktur kan leverera en budget utan underskott är ett prestigeprojekt som snabbtågen än mer svårförsvarligt.
Inte heller samhällsekonomiskt går det att motivera projektet. En hundralapp som satsas på höghastighetsbanorna ger bara ger 40 kronor tillbaka i nytta, enligt Trafikverket (SvD 1/7). Även Finanspolitiska rådet avråder från bygget: ”De planerade investeringarna i höghastighetsjärnväg mellan Stockholm och Göteborg/Malmö bedöms som samhällsekonomiskt mycket olönsamma. Investeringarna bör därför inte genomföras.”
Att satsa alla kort på ett vansinnesprojekt är inte att ta ansvar för Sveriges infrastruktur. Tågen går dåligt i hela landet. Stora delar av Sveriges järnvägsnät och många järnvägsbroar är i uselt skick. Sveriges järnväg har störst problem i hela EU med strömförsörjningen. Regionaltågen skulle behöva nedprioriteras av utrymmes- och kostnadsskäl om snabbtågsplanen fullföljs. Detta är särskilt allvarligt sedan regeringen begränsar andra transportslag genom tidigare nedskärningar i vägunderhåll, höjningar av drivmedelsskatterna och nu planerar införandet av en kilometerskatt.
Regeringen bör svälja stoltheten och skrota sina dyra utopier. I stället bör de redan befintliga stambanorna rustas och utvecklas. Det skulle bli billigare och gynna hela Sverige.