Det var inga hoppingivande beskrivningar av säkerhetsläget som förmedlades när fyra nordiska försvarsministrar talade på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen den 14 januari. Tonen var vass och bilden pessimistisk.
I kölvattnet av den ryska upprustningen, annekteringen av Krim, Arktisoffensiven och det totalitära återfallet under Putin lämnas inget utrymme för illusioner och önsketänkande. Vi lever i en orolig tid och krig i närområdet kan inte längre uteslutas.
Samtidigt har en oberäknelig president i Vita huset, med ett dunkelt förhållande till den ryska regimen, fått omvärlden att tvivla på styrkan i den transatlantiska länken och Natos försvarsgarantier – som är avgörande för stabilitet och säkerhet i Norden.
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att de nordiska grannländernas försvarsministrar i uttrycker en gemensam vilja att utveckla det nordiska försvarssamarbetet.
Den danske försvarsministern Claus Hjort Fredriksen är angelägen om att förbättra möjligheten för marin- och arméstridskrafter att passera igenom andra nordiska länders territorier på samma sätt som flygstridskrafter redan kan göra.
Norges Frank Bakke-Jensen vill öka möjligheten till gemensam luftövervakning. Han hoppas också att beväpnade stridsflygplan ska kunna få tillåtelse att starta och landa på de andra grannländernas flygbaser.
Finlands Jussi Niinistö önskar att svenska, norska och finska arméförband samövar på regelbunden basis på Nordkalotten, på samma sätt som ländernas flygvapen har gjort under många år genom så kallad cross-border-training.
Sverige har allt att vinna på att samarbetet intensifieras. Nordens säkerhet hänger ihop och Norrbotten, det enda länet som gränsar till både Finland och Norge, har en helt central betydelse för ländernas möjligheter att ge och ta emot stöd.
Gotland har fått huvudrollen i den svenska försvarsdebatten, vilket är rimligt sett till den strategiska betydelse Östersjöns största ö tillmäts vid en konflikt i Baltikum. Men skyddet av Norges och Natos styrkor i Nordnorge som kan möta ryska marin- och flygstridskrafter baserade på Kolahalvön, är lika viktigt ur svensk synpunkt. Liksom att Sverige genom försvaret av Östersjön och den svensk-finska gränsen kan bidra till att Finland kan ta emot försörjning och förstärkningar.
Det är inte utan anledning som försvarsberedningen i sin delrapport från december 2017 pekar ut Norrbotten som ett militärstrategiskt viktigt område som kan komma att dras in i en konflikt mellan väst och Ryssland.
I år ska riksdagen bestämma den långsiktiga inriktningen för det svenska försvaret, såväl militärt som civilt. Förhållandena bortom Sveriges snäva nationsgränser ställer krav inför dessa överväganden.