Den kraftigt utökade skyddsjakten på gråsäl och vikare för att freda det kustnära fisket går trögt i brist på jägare.
Det är inte så konstigt, så länge EU:s totalförbud mot handel med sälprodukter innebär att den som jagar säl varken får tillvara fettet, köttet eller skinnet för att sälja det.
Det räcker naturligtvis inte att utöka den pågående skyddsjakten – eller att möjliggöra licensjakt på säl som en riksdagsmajoritet bestående av M, KD, C och SD tvingat den rödgröna regeringen att göra – om det inte finns tillräckliga incitament för att jaga.
Ska vi få kontroll över de växande sälstammarna måste de lagligt fällda sälarna ges ett högre ekonomiskt värde, i fom av fett, kött och skinn.
Se där! En lämplig fråga för någon av Sveriges nyvalda Europaparlamentariker att driva i Bryssel och Strasbourg.