Det är inte svårt att känna sympati för de unga människor som sökt sig till Sverige i tron att de skulle få stanna.
I många år hade ju Sverige utmärkt sig som landet med vidöppna gränser som tog emot överlägset flest ensamkommande i västvärlden, utan att det genomfördes några medicinska ålderskontroller.
Hösten 2015 var det många unga afghaner som såg sin chans att lämna ett land i plågor i jakt på ett bättre liv i Sverige. Självklart är det mänskligt att vilja stanna kvar.
Samtidigt kan Sverige inte ta emot alla som skulle vilja bo här.
Det är asylskälen som måste avgöra vem som får stanna, inte förmågan att göra sin röst hörd genom sittstrejker eller demonstrationer.
Att utvisningar faktiskt verkställs är nödvändigt för att systemet ska fungera.
Migrationsverket utvärderar kontinuerligt säkerhetsläget i Afghanistan. Det är visserligen ett konfliktdrabbat land, men alla provinser är inte otrygga.
Det finns ingen anledning att stoppa utvisningarna dit.