Hovrätten är säker på att Kristoffer Johansson dödade Vatchareeya Bangsuan genom att hugga henne med ett knivliknande föremål i hjärttrakten. Hovrätten slår också fast att han sedan styckade henne och placerade ut kroppsdelarna på två platser i skogen utanför Boden.
Ändå ändras tingsrättens dom från 14 års fängelse för mord till tio års fängelse för dråp. Kristoffer Johansson har alltså begått ett slags ”styckmord light”.
Anledningen till att hovrätten mildrade tingsrättens dom från i januari är att det inte är klarlagt vad som hände och varför. Dessutom hänvisar rätten till att Johansson både har Aspergers syndrom och ADD och utesluter inte att funktionsnedsättningen kan ha påverkat hans förmåga till att kontrollera sina handlingar.
På grund av sin ”säregna personlighet” kan Johansson ha handlat i ”mycket stor affekt”. Det är förmildrande, enligt domstolen, som därför valde att inte döma Johansson för mord.
Domen må vara juridiskt riktig. Men rättsväsendets uppgift är inte bara att följa rättspraxis utan även att skipa rättvisa, ge brottsoffer upprättelse och erbjuda möjlighet för brottslingar att försonas med skulden.
Påföljden ska spegla allvaret i brottet. Ur den synvinkeln är det inte rimligt att en gärningsman som fällts för att ha dödat och styckat en kropp släpps ur fängelse efter tio år (vilket i oftast praktiken minskas till två tredjedelar av tiden).
Brottsoffer, anhöriga och allmänhet upplever ofta rättsväsendets påföljder som för milda. Det är något lagstiftarna har tagit till sig. Alliansregeringen gick till val på att höja straffen för allvarliga våldsbrott.
Efter valet skärpte regeringen straffen för flera brottskategorier. Ett brott som tidigare gav fängelse i ett år förvandlades efter straffreformen 2010 till ett straff på ett år och tre månader. Ett femårigt fängelsestraff renderade i stället sex år. Ett helt nytt begrepp – synnerligen grov misshandel – infördes dessutom, med fängelse mellan fyra och tio år.
Omläggningen av rättspolitiken mot hårdare straff har dock mött hårt motstånd från kriminologer och rättsvetare. Tillämpningen vid landets domstoler har gått i en helt annan riktning än vad lagstiftarna tänkt sig. Statistik från Brå visar att straffen skärptes det första halvåret efter reformen för att sedan återgå till samma nivå som innan.
Det duger inte. Den som är skyldig till mord och allvarliga våldsbrott förtjänar samhällets yttersta fördömande. Det krävs krafttag från regeringen för att se till att det blir så.