Under tiotusentals år var naturen ingenting människan besökte för att måla av eller fotografera. Naturen var vår livsmiljö, lika självklar för oss människor som vattnet är för fisken. Avståndet till naturen ökade på allvar först på 1800-talet när industrialismen gjorde det möjligt för fler och fler att leva på sätt som inte involverade bruk av mark. Distansen har sedan dess blivit allt längre. För första gången i historien bor i dag en majoritet av jordens befolkning i städer. Dessutom spenderar allt fler större delen av dygnet inomhus framför skärmar. Detta skifte påverkar både vår psykiska och fysiska hälsa.
Vetenskaplig forskning visar att vistelser i naturen är bra för kroppen och hjärnan. Naturen har en läkande effekt på människor och minskar risken för fetma, diabetes, depression och hjärt- och kärlsjukdomar. Tid som tillbringas i naturen har också en rad mer svårkvantifierade effekter: som att vi känner oss avslappnade, har lättare att fokusera vår uppmärksamhet samt att vi får en mer ödmjuk inställning till livet.
För fyra veckor sedan publicerade ledarsidan en krönika av Lars Anders Johansson som skrev tankeväckande om svenska skolelevers bristande erfarenheter av att vistas i skog och mark. Om hur han talat med lärare som vittnade om att skolelever ”dyker upp på friluftsdagar i tunna jackor och Converseskor”. Att avskaffandet av värnplikten troligen spelar en avgörande roll för att många stadsbor förlorat den naturliga kopplingen till friluftsliv. Och om hur mycket annat, som kräver mindre av individen, konkurrerar om uppmärksamheten i dag.
Det finns ändå hoppingivande tecken om en motståndsrörelse mot denna utveckling. Enligt en ny undersökning från TNS Sifo på uppdrag från Arla önskar åtta av tio föräldrar att de tillbringade mer tid i naturen med sina barn. Nästan sju av tio tror i stor utsträckning att deras barn skulle må bättre av att vara ute mer i naturen. Mer än hälften av alla barn och ungdomar vill dessutom vistas mer i naturen, enligt samma undersökning.
Om nu så många önskar att de spenderade mer tid i naturen med sina barn – och en majoritet av alla barn och uppger att de vill vistas mer i naturen – vad väntar ni på?
Barn som tillbringar större delen av tiden inomhus och aldrig eller sällan i skog och mark riskerar inte bara att bli sjukare och olyckligare, utan också mer oförstående inför frågor som är avgörande för dem som lever utanför storstäderna. Oavsett om det yttrar sig i ett fiendskap till ”farlig vildmark” eller en överdrivet stark vilja att skydda naturen från mänsklig påverkan så riskerar det att leda till ökade spänningar mellan stad och land.