Det råder spänd förväntan inför hovrättsförhandlingarna i Girjasmålet som inleds på måndag i Umeå.
I februari 2016 fann Gällivare tingsrätt något överraskande att Girjas sameby skulle ha ensamrätt till småviltjakt och fiske inom samebyns renskötselområde. Det innebar att markägaren staten inte längre skulle ha tillstånd att upplåta jakt- och fiskerätt. I stället var det Girjas sameby, grundat på sedvanerätt och ”urminnes hävd” som skulle ha bestämmanderätten, utan att markägaren fick lägga sig i.
Många såg tingsrättens dom som att ett särintresse gynnades på majoritetens bekostnad, andra såg det som en viktig seger för samernas rätt som ett urfolk. Girjasmålet har beskrivits som ett pilotfall. Det är troligt att utfallet i Hovrätten, vilket det än blir, kommer att överklagas till Högsta domstolen och så småningom bli prejudicerande för vem som har rätt att jaga och fiska på statens mark i fjällvärlden.
Parallellt med Girjasmålet pågår dock även en annan långvarig process som gäller markrättigheter och naturtillgångar i Norrlands inland: frågan om en svensk anslutning till ILO:s konvention 169 om ursprungsbefolkningars och stamfolks rättigheter.
I april 2015 röstade riksdagen ned en motion från Vänsterpartiet om att Sverige skulle ratificera ILO 169, men det finns ett brett stöd för att anta konventionen hos Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har motionerat om ILO 169 i riksdagen. I valrörelsen 2014 uttalade Stefan Löfven att Socialdemokraterna var ”redo att börja arbetet med att ratificera ILO 169” under den kommande mandatperioden (Sameradion, 20/8 2014). Ett uttalande som partiet i efterhand blev tvunget att ”förtydliga”.
Om Girjasmålet skapat osäkerhet kring den grundlagsskyddade äganderätten och drivit fram nya och allvarliga konflikter mellan renägande samer och andra markanvändare, så det bara en västanfläkt inför vad som väntar vid en svensk ratificering av ILO 169. Det borde leda till en aktiv debatt med ett brett deltagande av norrbottniska politiker och samhällsaktörer.
Vad säger kommunalråden från fjällkommunerna om ILO:s kunskaper om förhållandena i norra Sverige? Vad säger småskaliga markägare som riskerar att bli överkörda? Vad säger näringslivsorganisationerna? Vad säger skogsbolagen och gruvnäringen? Vad säger riksdagsledamöterna och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) om att flytta beslut om nyttjande av mark och naturtillgångar från regering och riksdag till ILO i Genève?
Varför är ni så tysta?