Kristdemokraterna är det parti som just nu har störst medvind i opinionsmätningarna. Ebba Busch Thor har högst förtroende av samtliga partiledare. Ändå är det bara inom KD som det verkar finns en äkta vilja att förändra de rådande förutsättningarna i svensk politik.
I går meddelade Busch Thor på sin Facebooksida att Kristdemokraterna ska kunna samtala med samtliga riksdagspartier – även Sverigedemokraterna – i syfte att söka maximal utdelning för sina egna förslag.
Hur behandlar väljarna de partier som accepterar att den politiska realiteten har förändrats och behandlar Sverigedemokraterna, deras väljare och folkvalda företrädare som människor? Det finns svar på den frågan som kan ge vägledning.
Ta till exempel Danmark, som Susanna Birgersson berättar om i en krönika på Expressens ledarsida (10/3). Där har Sverigedemokraternas motsvarighet Dansk folkeparti (DF) börjat krympa i opinionsmätningarna sedan DF tillsammans med borgerliga Venstre och Socialdemokraterna enats om att strama åt invandringspolitiken.
”Så här kan läget sammanfattas: Statsminister Lars Løkke Rasmussen framhåller gärna att danska muslimer är en självklar del av det danska samhället, han förklarar sig lojal med internationella samarbeten och konventioner samtidigt som han i samarbete med S och DF stramar åt invandrings- och utvisningspolitiken, alltmedan stödet för DF sjunker. Det kan ses som ett recept på hur man bibehåller en i grunden positiv inställning till de invandrare som faktiskt vill integreras och samtidigt försvagar nationalpopulismens dragningskraft.”
I Landskrona har kommunalrådet Torkild Strandberg (L) påbörjat sin fjärde mandatperiod i en blågrön minoritetsregim som lägger fram sina förslag öppet för alla partier, och inte backar bara för att Sverigedemokraterna instämmer. Där gick Liberalerna i höstas från höga 25,74 procent till sensationella 34,5 procent i kommunvalet. Samtidigt backade Sverigedemokraterna från 22,3 procent till 19 procent.
Som Ebba Busch Thor konstaterar står Sverigedemokraterna alltför långt från Kristdemokraterna värderingsmässigt och i många sakfrågor för ett organiserat samarbete skulle vara aktuellt. Men om man vill minska dragningskraften hos riksdagens tredje största parti verkar det vara en fördel och inte en nackdel om man är beredd att tala och resonera med SD precis som med alla andra partier.