Förväntningar var inte överdrivet höga på riksdagspartierna inför överläggningarna om hur EU:s nya miljökrav för vattenkraften ska hanteras. Men fem partier – alla utom Liberalerna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet – har lyckat komma överens om åtgärder som landar betydligt bättre än det ursprungliga lagförslaget – att pröva alla vattenkraftverk som om det vore första gången.
På presskonferensen betonade miljöminister Karolina Skog (MP) att vattenkraftverk som tidigare fått tillstånd enligt äldre regelverk inte kommer att prövas som om det var fråga om en nyprövning – utan i stället omprövas, vilket gör att administrativa steg i processen såsom krav på miljökonsekvensbeskrivning försvinner. Ett bra besked, som minskar risken för produktionsbortfall. Detta ändrar dock inte det faktum att även dessa verksamheter ska prövas – vattendrag för vattendrag.
Själva prövningen, liksom de eventuella kostnaderna för miljöanpassning, ska enligt lagförslaget till 85 procent finansieras av energibolagen genom vattenfonden. Fonden, som introducerades i energiöverenskommelsen 2016, kompenserar även för allt över 5 procent av produktionsbortfallet. Ägaren står för resten.
Det är glädjande att det trots allt har funnits en politisk samsyn om vikten av att värna vattenkraften. Det kan exempelvis inte ha varit så lätt för Miljöpartiet att svälja de delar av överenskommelsen som innebär att det för gamla kraftverk räcker det med en omprövning och inte en nyprövning av de gamla miljötillstånden.
I slutändan hänger naturligtvis mycket på hur tjänstemännen väljer att tolka lagen. Men överenskommelsen öppnar för första gången på länge för ordentliga investeringar i vattenkraften.
Förhoppningsvis kan de fem partierna vara lika konstruktiva även i framtiden, för det kommer att krävas mycket mer av dem om landets energiproduktion ska förbli leveranssäker, kostnadseffektiv och i stort sett utsläppsfri. Mycket pekar exempelvis på att det pågående skiftet från kärnkraft till väderkänsliga energikällor som sol och vind kommer att leda till stora kostnadspåslag för skattebetalare, elproducenter, industrier och hushåll. Kolla bara på Tyskland.
Energiöverenskommelsen från 2016 kommer att prövas om man inte uppnår de syften man ville nå. Förhoppningsvis finns viljan till konstruktiva kompromisser då kvar.