Ingegerd Lundgren har bott i Liikavaara hela sitt liv. Byn Liikavaara ligger cirka åtta kilometer från Aitikgruvan och 17 kilometer från Gällivare.

Hennes föräldrar bodde här, hennes bror bor numera i föräldrahemmet ett stenkast bort. Flera släktingar har haft hus i byn, hon känner den utan och innan. Ingegerd har bildat egen familj i Liikavaara, hon har tänkt att ålderdomen ska tillbringas i den trakt hon kallar hem.

Det finns en fyndighet i Liikavaara och framtida gruvbrytning påverkar byn. Hus rivs eller säljs till Boliden. Att Ingegerd en dag måste flytta vet hon. Men ovissheten om att inte veta när är jobbig.

Artikelbild

| Snart tom by. "Byn försvinner, men det pratar ingen om. Vad ska hända med oss?" undrar Ingegerd Lundgren.

– Vi som har anknytning till byn bor kvar, men de som flyttat in senare är borta. De har sålt till Boliden och flyttat. Byn försvinner men ingen pratar om det. Man bara pratar om Malmberget och Kiruna, ingen pratar om Liikavaara eller Sakajärvi. Vi vet inte hur länge vi får bo kvar, säger hon.

Hon säger att byborna har känslan att Boliden ska frysa ut dem så de kan köpa upp marken där huset står. De som bor i Liikavara och Sakajärvi känner att de inte kan bygga ut husen eller reparera,eftersom de inte vet hur länge de kommer att bo kvar.

Två av grannhusen ska flyttas inom kort, andra rivs. Märkvärdigt, tycker Ingegerd, i bostadsbristens Gällivare. Tidigare har Björn Koorem, områdeschef i Aitik, sagt till NSD: "Vi har inget fastighetsbolag, och har därmed varken den kompetens eller resurser som krävs för att bedriva uthyrning på kommersiell grund." Det råder byggstopp i byn sedan 1989.

– Det förs ingen diskussion om var vi ska bo i framtiden. Jag vill inte bo i lägenhet. Jag har valt att bo här, jag vill bo utanför stan, såsom jag bor nu. Det är sådan frihet att bo så här. Jag kan åka skoter och promenera i skogen runt knuten.

Vi har jaktmarker här.

Hon tystnar och tittar ut genom fönstret.

– Ska Boliden ge oss nya jaktmarker? Jakten här har förändrats de senaste åren. Det är inte som det var förr, det är färre fåglar nu, det säger alla. Det är så sorgligt hur det blivit med allt, säger Ingegerd.

Björn Koorem säger att han förstår bybornas oro men att det inte finns något nytt att tillföra i ämnet i dagsläget.

– Vi vet inte heller när en utrymning av byn ska ske. Jag förstår deras frustration, men vi är ärliga och öppna med vad vi vet, säger han.

– Så fort vi kan göra ett officiellt uttalande om Liikavaara så blir byborna de första som får ta del av det, säger han.