Tomas Sevä, fd ordförande i Muonio sameby, såg samarbete som ende vägen när en gruva på platsen för samebyns sommarbete kom på tal.

"Det hade varit självmord för oss att säga nej, så svårt som läget var för Pajala. Det hade inte gått.

Första gången jag mötte Northland var i Kaunisvaara för åtta-nio år sedan. Jag sade direkt att vi skulle ta diskussionerna senare, att det inte gick att göra upp på två timmar. Kort efter hade vi ett till möte där vi presenterade vår verksamhet.

Vi bjöd in kanadensarna från Northland, Al Bill och Buck, till kalvmärkning sommaren efter. Det var vår taktik, att få dem att förstå rennäringen och lära känna oss. Det är det bästa vi har gjort, vi har kunnat påverka. De sade att gruvan inte skulle påverka samebyn och förstod att den innebar ett stort intrång för oss. När de lämnade bolaget blev kvaliteten på möten och samråd sämre.

Vi hade ett löpande avtal med Northland som reglerade vad som behövdes för oss. På det sättet kunde vi vinna mer än genom att säga nej. Hur det hade kunnat bli fick vi inte se, Northland gick ju i konkurs. I våras förnyade de inte avtalet med oss, då visste jag att det var kris.

Kanske borde vi ha låst pengar, men vi trodde inte att det skulle gå så här illa. Det förlorade renbetet har vi inte fått betalt för alls och de 18 miljoner som bolaget avsatt för att återställa marken kommer inte räcka.

Tar ingen över gruvan blir det en miljökatastrof. Det här måste bli ett exempel för andra samebyar som kämpar mot gruvor hur illa det kan gå.

Och minerallagen måste skärpas så att samebyar få mer att säga till om innan gruvetableringar.

Berättat för: