Johan Airijokis tredje fullängdsalbum är döpt till "En blyg viol", vilket för tankarna till sitt gamla klassrum i Malmberget där han också skrivit låtarna. Men skivan i sig har långt ifrån blyg framtoning.
– Den är inte särskilt blyg, den är ganska frispråk – nästan kaxig ibland. Det är intressant att göra något sånt, jag har gjort så mycket självömkande och ödmjukhet och grejer. Det är kul att testa göra något helt annat, säga att "käften är smord och luften är fri" och nästan använda någon slags hiphopspråk, säger Airijoki.
"En blyg viol" behandlar allt från gangsterkungar på landsbygden, "Born in the USA" med farsan i bilen, arvet efter farfars far Elis och naturens kyrka. Airijoki säger att det är hans mest personliga skiva hittills.
Känns det utlämnande?
– Ja, det gör det ju. Jag hade nog inte varit redo att göra en så personlig skiva förrän nu på något vis. Det känns som att jag har landat i det här, att det är det här jag håller på med. Sedan handlar det väl också om att bli vuxen. Skivan handlar mycket om att inte vara en liten pojke mer utan en vuxen man och säga vad man tycker.
Varför har du inte varit redo tidigare?
– Det är väl en process, man letar väl efter ett uttryck hela tiden. I början är det mycket liknelser och metaforer, men bit för bit blir det mer av ett berättande. I stället för att presentera vad låtarna handlar om i mellansnacken kan man skriva låttexter som är som mellansnacken. Det blir mer rakt och tydligt.
LÄS MER: Airijoki på toppen av karriären
Är det någon kaxig textrad som ligger på gränsen?
– Haha, jag vet inte. Undrar om någon biolog blir upprörd när jag påstår att "blommorna horar med var och vartenda bi" (skratt).
– Det där är ju en liknelse som man alltid hört, "blommor och bin", men den stämmer ju inte särskilt bra om man ska ha någon sorts tvåsamhet. Alla får komma till med blommorna ...
Tidigare har väl "jag tror den handlar om att knulla" (i "Tomtebloss") varit närmast gränsen?
– Jag tycker att den är ganska poetisk ändå, även om det blev en grov formulering med just det ordet. Men jag vet inte vilket ord man ska använda annars; könsumgänge? Det låter ju svintorrt, det svänger inte alls.
Live känns det väl bra att ha kraft i orden?
– Det ska vara kraft och tryck i orden när man säger dem live, det är det jag vill åt. Jag vill ha en styrka i orden, sedan behöver man inte vara ful i mun bara för sakens skull. Jag tycker man kan blanda poetiska och vackra formuleringar med ett smutsigare språk.
LÄS MER: "Johan Airijoki är en brinnande fackla"
Under torsdagen testar han materialet under en solospelning i Stockholm innan han flyger upp till Kiruna på fredag för att repa med Malmfältens Rockklubb inför lördagens releasespelning i Luleå.
– Det ska bli kul att testa låtarna live. Låta dem leva, andas och kränga åt olika håll när man spelar dem live. Malmfältens rockklubb är ju som jazzkatter (skratt), de är inte främmande för att improvisera en del. Det kan nog hända en del med låtarna under resans gång.
Under drygt tre år har Johan Airijokis solokarriär ständigt tagit nya kliv och hans säregna malmbergsblues får ständigt nya supportrar.
– Det är någon sorts snöboll som rullar på i och med det här projektet. Det kommer fler människor till spelningarna och det verkar finnas ett intresse för musiken jag gör, det känns bra.