Umeås William Spetz började blogga som tolvåring, slog igenom med humorsketcher på Youtube och blev tidernas yngsta programledare för Melodifestivalen när han ledde showen med Gina Dirawi 2016.
Men när 22-åringen skulle förverkliga drömmen om en självbiografisk föreställning gick han tillbaka till barndomen och mormor i Hortlax.
– Jag insåg att den röda tråden i mitt liv har ju varit mormor, och då blev det självklart att hon skulle vara den röda tråden i min föreställning. Och ju mer jag skrev ju klarare blev det att för att kunna berätta något om mig själv så behövde jag berätta om henne också, berättar han.
Showen "Mormor jag vet att du är i himlen, men har du tid en timme?" gick för utsåld publik i Stockholm och när förra årets turné också gjorde succé bestämde han sig för att åka ut på ytterligare en sväng. Med premiär i Luleå på lördag.
– Den känns mer speciell nu, när jag spelat i ett och ett halvt år och jag lärt känna materialet mer och mer. Och det är inte bara grejen att stå på scen, det är också ett sätt att hålla henne levande. Att aldrig låta minnet av min bästa vän svalna. På något sätt har jag ju henne i min vardag under turnén, och även om det inte kommer bli samma sak som att ha henne nära på riktigt, så känns det bra.
William Spetz har även lyft fram mormor Ulla och stugan på Fårön i P1:s sommarprat, där barndomens somrar spenderades. Förra premiären ägde rum i Piteå och att han väljer ytterligare en norrbottnisk premiär är ingen slump.
– Ju närmare scenen är Piteå desto närmare henne kommer jag. När vi hade turnépremiär i Piteå förra året spelade jag på Acusticum som bara ligger några kilometer från hennes sommarstuga där jag växte upp tillsammans med henne. Det var speciellt, säger Spetz.
– Hennes bästa kompis Maggan (som dyker upp i föreställningen) satt längst fram och jag kände där och då att närmare mormor än så här kommer jag inte. Den känslan kommer nog tillbaka när jag börjar i Norrbotten igen den 3 februari. Jag längtar så mycket.
Du går in i olika roller i showen, hur är det att spela mormor?
– Det var den svåraste personen att spela. Jag driver med många, jag spelar mina föräldrar och mina lärare och barndomskompisar, det kom ganska mycket av sig självt. Men eftersom mormor-karaktären var något annat krävde det mer. Att återskapa andningen i hennes sjukdom var det svåraste, jag blev jätteledsen när vi repade för att den var så signifikant. Man glömmer liksom inte ljudet av någon som inte kan få luft.
Hur mycket humor och hur mycket allvar innehåller showen?
– Det är väldigt mixad. Mormor var väldigt humoristisk och rolig och kunde skratta även i de svåraste ögonblicken. Det har präglat stor del av berättelsen, hade jag gjort det för sentimentalt skulle hon rycka på sina piteaxlar och säga åt mig att "it är he nån fara". Och sedan är det mycket humor i andra partier också, om uppväxten och det tragikomiska identitetssökandet. Samtidigt är sorgen också sorg. Den är viktig.
Inför den kommande turnén har ett musiknummer förnyats och några mindre ingrepp har skett i manus, men berättelsen är den samma.
– Jag är så taggad, men nervös. Det var ju nästan ett år sedan så jag hoppas att jag inte har glömt hur man gör, säger William Spetz.