"Var inte rädda" heter den senaste i raden av Henrik Schyffert-succéer som turnerat runt landet inför fullsatta läktare. På fredag uppträder komikern i Piteå och kvällen efter kommer han till Luleå för att dämpa norrbottningarnas oro.
Är humor bra för att bota rädslor?
– Jag tror att det är humorns jobb, skratt kommer ofta som en signal för att tala om att faran är över. När du kommer ur den läskigaste backen i berg- och dalbanan skrattar folk trots att inga skämt har dragits. Skrattet säger bara "det gick bra".
Är målet att få folk att släppa rädslorna?
– Ja, det är klart. Eller åtminstone att försöka förstå var de kommer ifrån. Det intressanta med rädslor är att andra tjänar på att vi är rädda hela tiden. Du som jobbar i media tjänar på att göra rubriker som "varning för slukhål" och "vägpirater på E4:an" så att man ska bli orolig. Ingen klickar på rubriken "allt är helt okej".
Behöver jag en skräckrubrik för att folk ska läsa den här artikeln?
– Ja, om du ska ha några klick på den måste du det. Eller så skriver du något om succé, det går också bra. I "Melodifestivalen" är det alltid fiasko eller succé, men det är ju inte sant – oftast är det bara ganska bra. Men det får du inget löp på.
Finns det något norrbottningar är extra rädda för?
– Nej, det är ingen skillnad i Sverige i dag tror jag. I allmänhet är folk rädda för sådant man inte känner till, det är därför man är rädd för mörker – du vet inte vad som finns där. Men om du tänder lampan är det inte läskigt längre.
Vad är du rädd för?
– Att något ska hända mina barn är jag rädd för på riktigt, att jag ska bli sjuk själv eller min familj. Sådant är jag rädd för. Jag är rädd för att folk slutar tänka och tar saker för givet, det är läskigt.
Är du rädd för att det inte kommer någon publik i Piteå eller Luleå?
– Ja. Sådant kan jag vara nervös för. Att jag inte är intressant längre och duger till, det kan man vara osäker på, men oftast är det mitt eget fel. Jag är ganska logisk i mitt huvud, jag har inte så mycket nojor, det finns en anledning till allting.
Många är ju rädda för dig.
– Jo, det har jag ju hört. Det kan nog stämma in på att jag har varit ganska bufflig, har tagit plats och låtit mycket. Men tomma tunnor skramlar högst och det fanns ingen tommare tunna än jag på den tiden, så jag förstår det.
Är du rädd för någon?
– Nej, men jag kan vara rädd för att folk lyssnar på personer utan att analysera det. Det tycker jag är läskigare. Få människor är dumma och elaka med flit, de är det på grund av arv och miljö. Om du varit med om något och påverkats kan du inte göra något åt det, men däremot kan du välja att lyssna på dem eller inte. Jag tycker det är läskigt att folk köper populistiska utspel och förenklade lösningar utan att tänka efter. Men jag förstår varför, det är bekvämt.
Vågade du tro på att showen skulle bli en sådan succé då?
– Nej, det tror jag aldrig. Jag har en negativ grundinställning (skratt), men är väldigt tacksam över att folk fattar vad jag menar när de tittar. Men den innehåller faktiskt mycket skämt, det är inte så mycket allvar – jag försöker vara rolig, jag vill underhålla.
Du uppträdde med föreställningen i Sundsvall samma dag som terrorattacken på Drottninggatan. Hur var det?
– Det var skitjobbigt, man visste inte vad som skulle hända. Ingen visste om det var första attacken i en lång rad eller så, det var väldigt obehagligt. Jag frågade publiken om de ville att jag skulle köra och de ville det, de fick bestämma. Sedan pratade jag inte så mycket om "det där".
– Jag hade så tur att det kom in en polis och ställde sig synligt i lokalen, det kändes skönt att ha honom där när det var ett så känsligt ämne en så känslig dag. Sedan sa polisen "vi har fått en anmälan om att det framförs dålig humor här" och folk skrattade jättemycket. Jag blev helt kär i honom, han läste rummet perfekt.
Är det känslan som han förmedlade till dig som du vill förmedla till andra?
– Exakt så är det. Han förstod precis vad jag håller på med och han var också roligare än vad jag var. Det var helt lysande. Det är så det är, sådant som redan har hänt kan vi inte göra något åt – det vi kan göra är att påverka hur vi reagerar på saker.