Idén om alla människors lika värde och rätt att behandlas med värdighet av sina medmänniskor kan inte lyftas fram för ofta.

 

 

 

 

 

 

 

Det inser politikerna och resultatet blir ofta en läpparnas bekännelse följt av meningslösa åtgärder, som inte leder eller är tänkta att leda någonvart. Ett exempel är Luleå kommuns jämställdhetskommitté, som kommunens revisorer vill lägga ned då den anses "leva sitt eget liv". Ordförande Helena Enqvist (s) har själv kallat kommittén för "ett kuttersmycke för kommunen".

Betoningen av gruppidentitet och likabehandling har fler svagheter. Den kan innebära minskad tolerans, då varje skillnad mellan människor ses som ett problem och varje olikhet som en orättvisa. I stället för mindre kan det bli mer fixering kring vad i stället för vem man är. Trots att målet är att människor ska slippa bli betraktade som företrädare för en viss grupp, och kunna känna sig som, ja, vem som helst.