Före detta försvarsanställde Eilert Gezelius berättar i dag den historia som skulle kunna bekräfta alla rykten som gått under årens lopp.

 

Inplantering av varg har ju varit något av ett favoritämne bland motståndarna till vargens fortbestånd i Sverige.

Artikelbild

| VARGMAN. Eilert Gezelius, vän av vargar, berättar i dag historien om hur han och en grupp dodensare planterade ut tio vargar i Norrbotten och Västerbotten. I bakgrunden skymtar ingen varg, utan Eilerts hund. Foto: Håkan Zerpe

 

Eilert Gezelius reagerade hårt, "proppskåpet gick", över den nyligen genomförda vargjakten och skrev en insändare i Kuriren. Den väckte stort uppseende och telefonen gick varm på tisdagen.

 

-  Även om det var länge sedan allt hände förtjänar jag tydligen att bli skjuten, säger han och småskrattar.

 

Profil
Eilert Gezelius är debattör och flitig insändarskribent. En profil i Boden.

 

Varg fanns i Boden i slutet på 1800-talet. Eilert Gezelius mormor berättade och visade varglyor för den unge Eilert. Som vuxen blev han allt mer naturintresserad och fascinerad av vargen.

 

-  Vargen håller ihop familjen som inget annat djur. Och de jobbar i tillsammans, precis som man lär dem som ska överleva i vildmarken att de ska göra.

 

Utplantering
Eilert Gezelius och några kollegor på I 19 kom vid 1970-talets början att resonera om att vargen var på väg att försvinna i Sverige.

 

De började spåna om att plantera ut vargar.

 

-  Varifrån man skulle kunna ta vargar, hur det går till och kostnader.

 

En av personerna visste att det hämtats vargar från Nordnorge.

 

Kontakt togs med en norrman från Alta. Med gruppens övriga omkostnader skulle priset för tio vargar bli 10.000 kronor styck. Bodensarna var tio till antalet och skulle dela på utgifterna.

 

Utsjoki
Gruppen hade noga planerat aktionen som genomfördes i april 1972. Ledigt från jobbet, regplåtar och lyktor togs bort från skotrarna. Skoterfabrikatsdekaler tejpades över.

 

Parterna kom överens om att träffas i Utsjoki vid norsk-finska gränsen. Svenskarna kom med fem snöskotrar från Kilpisjärvi nordväst om Karesuando för att hämta vargarna. De levererades i burar.

 

-  Norrmannen förklarade att de tagits från Kanada. Han menade att det inte gick att plantera ut vargar från Finland och Ryssland. De tar sig tillbaka hem.

 

Efter tio dagars tuff färd med bil och skoter jämte avsevärda strapatser hade tio vargar satts ut från Treriksröset i norr till Marsfjället väster om Storuman i söder.

 

Uppdraget hade lyckats.

 

DNA
Enligt vargforskare borde DNA från Kanadavargar ha upptäckts senare i vargstammen?

 

-  Nja, det har jag ingen uppfattning om.

 

Det här var ett ingrepp i faunan, olagligt och okontrollerat?

 

-  Visst var det så. Men vi tänkte inte på det, utan bara på att få ut vargarna. Vi var skiträdda att det skulle komma ut eftersom många hade fått nya tjänster på I 19 och att vi skulle kunna bli avskedade.

 

Eilert Gezelius tycker att de fått rätt. Vargarna har ökat i landet.

 

-  Det finns alldeles för få vargar i Sverige. För att ha en vargstam som reproducerar sig själv utan inavel måste du upp i tusen djur.

 

Kolliderar tusen vargar med samhället i övrigt?

 

-  I slutet av 1800-talet fanns 3.000 vargar i Sverige. Hur bar man sig då åt för att skydda boskapen? Och samerna ser inte vargen som huvudfienden. Utan järven som kan dräpa 30 renar.

 

Du är ju en engagerad men stundtals kontroversiell debattör. Så jag måste fråga dig igen: Är denna fantastiska historia verkligen sann?

 

-  Ja, det är den.

 

Inga bevis
Kuriren publicerar historien med visst förbehåll. Inga bilder på utplanteringen eller på vargarna finns. Man hade kommit överens om att inte ta bilder av detta. Och ingen annan i gruppen vill enligt Eilert Gezelius träda fram av rädsla för repressalier.

 

Historien är naturligtvis fantastisk. Nästan en commandoraid med vargutplantering i svenska fjällvärlden på skoter. Och 10.000 kronor per varg kan motsvara 75.000 kronor i dag. Skulle tio privatpersoner ha lagt ut en mindre förmögenhet på rädda svenska vargstammen?

 

Frågan är om historien är för fantastisk för att vara sann. Eller för fantastisk för att vara osann.

 

Endast Eilert Gezelius har svaret.