Fotokollegan Petra kommer från Boden, men missar
avfarten till Niclas Wallins stuga.

Den är inte lätt att hitta.

Men vi ringer upp och får vända tillbaka. Sedan svänger vi in vid Kusån för att ta
vidare över bron till Kusön.

Artikelbild

| RINGARNA. Niclas Wallin plockar fram ringen från Stanley Cup-titeln 2006 med Carolina. Även frun Louise fick en.

Det är ingen världsmetropol, men helt i Niclas Wallins smak och precis vad han
behövt för att landa mellan hans tio NHL-säsonger.

Nu har 36-åringen landat för gott i Norrbotten.

- Stoppa in i hålet där bak och skär ifrån dig. Nej inte så där. Slinter du kan du skära upp tummen och du behöver en annan kniv. Farfar har ju stoppat in flera nya Moraknivar i bodan, säger Niclas Wallin till sonen Marcus som rensar en nyinfångad abborre.

Ett stenkast nedanför stugan rinner Kusån, gräset lyser efter morgonens regnskur, men vi slår oss ned i köket.

Artikelbild

| TATUERINGARNA. Stanley Cup-bucklan från 2006 finns med. På andra överarmen har Niclas Wallin tatuerat in initialerna LMA, efter barnen Linn, Marcus och Alex.

Barnen kommer och går med sina kompisar, frun Louise sitter med datorn vid köksbordet.

- Ursäkta, men jag är lite svettig. Har varit ut på en löptur, säger hon.

Artikelbild

| LÅNEHOJ. Nu har Wallin lånat en "plastraket" som han uttrycker det i väntan på hans HD som kommer med flyttcontainern från USA. Där i finns även

Tar över efter Burström
På måndag samlas Luleå Hockey efter juliuppehållet. Semestern är slut, nya spelare har tillkommit och Niclas Wallin har fått ta över lagkaptensbindeln av Anders Burström, som gått i hockeypension.

- "Osten" (Lars Bergström, sportchef) ville att jag skulle ha den eftersom att jag är välmeriterad och kom hem från NHL. Jag frågade om inte Janne Sandström eller någon
annan var mer lämplig, det är en stor grej, säger Wallin och fortsätter:

Artikelbild

| VID STUGAN. Niclas Wallin vill inte riktigt kalla det för stugan, men det är i alla fall platsen som han tillbringat sina somrar i. "Jag har hellre något enklare", säger han. Norrbottens-Kuriren har träffat honom inför försäsongen som startar på måndag.Foto: Petra Isaksson

- Jag kan bara vara mig själv. Även om jag blir kapten så är det 20 spelare i omklädningsrummet som har rätt att säga sin åsikt och så vill jag att det ska vara.

Men det var inte lätt att lämna Nordamerika.

Tio NHL-säsonger har satt sina spår. Och trots att familjen bara var en och en halv
säsong i Kalifornien när
Wallin avslutade NHL-karriären i San Jose, så blev det en smärtsam avslutning.

- Marcus gick upp till sin grannkompis och skickade sedan ett SMS att jag skulle komma upp till kompisens farsa. Sedan anlände Louise också och vi blev där en stund på några öl. När vi
sedan skulle gå nedför backen hem till huset stod 40
personer utanför på gatan och drog igång musiken "Do the hustle" och dansade och svängde med armarna.

- Det blev för mycket även för mig. Tårarna kom och det gick inte att hålla tillbaka. Louise och barnen bölade
i flera dagar, även när vi kom hem till Boden. Vi bodde där bara ett år, men det säger ju vilket kontaktnät vi byggde upp. Då kan du tänka dig vad vi hade i Carolina, men det finns ju internet, mail och Skype som tur är.

Varför tog ni beslutet?

- Vi visste att någon gång skulle vi flytta hem och nu kändes det rätt. Innan vi åkte i fjol köpte vi mark i Unbyn och beställde ett hus. Min bror har sedan skickat bilder och snickarna har gjort ett riktigt bra jobb. Vi flyttar in där om ett par veckor. Men det är en stor omställning. Barnen har aldrig gått
i svensk skola och jag kan märka att de sitter och funderar på kvällarna.

Men familjen Wallin var på väg hem tidigare. Efter Staney Cup-titeln med Carolina 2006 kändes det som ett bra läge, men de ångrade sig och stannade fem år till.

"Hade packat allt"
- Precis som nu hade vi packat allt och skickat grejerna med färja till Göteborg. När jag spelade sista matchen med Carolina sov vi på madrasser i huset. Farsan blev
inte så glad när jag ändrade mig för han tyckte att jag kunde få ett bra kontrakt här hemma, men vi kände att vi inte riktigt var klara där borta och containern fick vända tillbaka till USA.

Niclas Wallin spelade fyra elitseriesäsonger med Brynäs innan han valde att ta steget till NHL. Det blev också ett SM-guld på meritlistan 1999.

- Tommy Westlund, som jag lirat med i Brynäs, fanns redan i Carolina och det gjorde valet lite enklare. Även Montreal, Boston och Nashville visade intresse, men det blev Carolina. Jag lärde mig mycket av Pär Djoos i Brynäs. Jag kommer ihåg när han tog tag i mig efter en rajd på försäsongen där jag försökte gå igenom hela motståndarlaget. Han förklarade att chansen var stor för en turn over och att jag skulle hålla mig till mitt spel. Göra det jag var bra på och skita i resten. Jag spelar enkelt och var en doldis när jag åkte till NHL och är det fortfarande i dag.

Tankarna inför starten på måndag?

- Jag kommer att presentera mig för spelarna, men det blir väl inte mycket mer än så. Douglas Murray, som jag spelade med i San Jose, gick på college med bröderna Abbott så jag har bra koll på dem.
Annars handlar det bara om in och köra.

Omställningen från liten till stor rink?

- Det blir lite nya vinklar och ytor jag ska lära mig att täcka av. Men spelet som
Luleå lirar är väldigt likt NHL-stuket så det passar mig. Jag är stor, men inte långsam på skridskorna.

Landslaget?

- Jag har ofta lirat slutspel
i NHL och därför inte kunnat. Lock out-säsongen hade jag problem med nacken och ljumskarna och tackade nej. Men jag gillar Pär Mårts spelidé och har pratat med honom när jag var i USA. Hör de av sig tackar jag inte nej.

Förväntningarna med Luleå Hockey?

- Vi ska ta ett steg till från
i fjol. Jag gillar inte att snacka om guld, det sätter en onödig press på laget. Johan Harju kommer att betyda mycket och det ser intressant ut.