Några hundra meter från skolan där Andreas Grufvisare jobbar står hans bostad – en husvagn. Det är cirka 25 minusgrader ute och dagarna är korta. Andreas har fått ta in ett extra element för att hålla värmen i vagnen men ändå accepterar han boendet.
– Det var inte mitt förstahandsval. Jag hade hellre bott i lägenhet men detta är allt som finns, säger han.
Eftersom han älskar naturen så hade han länge sökt ett jobb på en plats där det var nära till intressena så flyttlasset, eller snarare husvagnsekipaget, gick från Umeå och norrut.
– Jag var fokuserad på jobbet och för mig går det bra att bo i husvagn men det är ju jag det. Många andra har tackat nej på grund av boendesituationen.
Han har sökt bostad överallt och på alla tänkbara sätt. Kooperativet som har 36 lägenheter i Abisko hade inget ledigt och där står han på köplats 31.
– Då räknar jag snabbt ut att det tar minst 10-15 år innan jag får flytta in, säger han och suckar.
Precis som så många andra som Kuriren har talat med så vill Andreas Grufvisare se att kommunen agerar i frågan om bostäder. Han tycker att det är konstigt att kommunen erbjuder samhällsservice så som exempelvis skola samtidigt som inget ansvar tas för bostäder.
– För att sammanfatta det hela så är det katastrof. Jag skulle vilja veta varför det är så här och varför allt tar sådan tid för det skapar en väldig frustration i byn. Om möjligheten hade funnits att köpa en tomt så hade jag tagit den direkt.